Nu är det bestämt att vi flyttar.

Fredrik åker på utbildning till USA i tre månader och vi kommer ner på besök den sista månaden, sen åker vi hem till skolavslutningen och gör oss redo att flytta definitivt i mitten på sommaren.

Lika bra att få ut det. Hur säjer man det där med på bordet ..fram med det bara…Gud! Jag kan inte komma ihåg. Ni vet…inte lagt kort ligger, utan ?

Hur det känns menar jag.

Det känns ALLTIHOP på en gång, samtidigt som jag försöker förtränga det. Jag tänker…det är ju sen, inte nu, ja men det är ju två månader…hur länge som helst…Vilket ju är helt omöjligt att göra eftersom vi har ”EN HEL DEL” att förbereda innan den stora färden.

Jag är ju en så oerhört bekväm människa…så det som känns absolut värst för mig det är att vi måste starta allt detta med en tripp till USA.

Ja, men det finns en massa annat att ägna tiden åt än att förlusta sig. Och i flygplan och på flygplatser med tre små underbara sockerhjärtan som aldrig slåss!! Jag - ensam hur kul blir det??

Nej, jag är både nervös och ledsen och uppfylld alltså - allt på en gång. Och herregud att jag kommer att gråta…jag kommer att gråta så mycket att BARNEN får trösta mig och inte tvärtom.

Jag är ju en riktigt blödig typ.

Så känns det för mig och Fredrik får inte en chans att tycka att nåt känns…det är ju HAN som har ställt till med det hela så han får vara den som ser till att skeppet sakta går framåt…en oerhört påfrestande uppgift när man har med en som förtränger att göra.

- Jasså! Ska vi flytta? Hm, men det är väl jätte länge dit det kan ju inte vara någon panik.Så ibland blir det lite HÖGLJUTT här hemma, och då sätter jag mig och stickar…….

Ja-a för jag har fastnat i det också, (blogoholic och stickoholic)det blir en Åremössa i varje färg ni ska snart få se resultatet och sen blir det långa knästrumpor åt mig eller så ”bidde det ingenting” men så långt har jag inte kommit än….

Barnen då..ja de mår bra, de är van vid att det som bestäms inte alltid blir som det är bestämt åsså blir de jätte överraskade när det som bestämdes verkligen blir. Vi försöker också vara konsekventa föräldrar men det går ju inte …a-l-l-t-id…eller ?

De är faktiskt inte överförtjusta längre..men det beror bara på oss och på den långa handläggningen. Vi får börja om att preparera dem igen.

Hur som helst är det ju VI som BESTÄMMER eller hur!!

Det känns dumt att inte försöka göra det här och vi stannar till att börja med i tre år och om vi själva vill ytterligare ett år.

Och det känns bäst fyra år är länge..

Ja, då vet ni hur det känns - Frågor på det? Nej, jag trodde väl det så nu när vi vet det så kan vi allihop tillsammans undvika samtalsämnet så att jag

inte riskerar att ställa till med en scen.   CIAO!

Ja, jag har ju tidigare berättat om MITT beslut att låta barnen hoppa från garagetaket under lovet....Jag har haft lite våndor över det eftersom det visar sig att det bara är hos oss man får LOV att hoppa och det gör ju lätt att det blir många barn som kommer och vill hoppa och då undrar ju jag.

- Är jag ansvarig nu för att de inte gör sig illa ??? och det är en mycket obehaglig känsla....Så detta har ju lett till endel diskussioner mig och barnen emellan men också mellan Fredrik och mig...inte helt lätt.

Men då i helgen gjorde jag en upptäckt......vi har världens duktigaste kreativaste barn(eller hur Annica). De har gjort en video med alla hopp och lagt ut på youtube och det är inget hafsjobb kolla själva får ni se.(Ha på ljudet då blir det bäst) Alla inslag kanske man inte tycker är så bra men vilket arbete de har lagt ner.... Så då får man väl dänga till med den gamla etablerade frasen i såna här sammanhang.

"Det finns inget ont som inte för nåt gott med sig"

Ja-a helgen är inte slut än och cupen jobbade vidare även idag söndag...

William försöker desperat att få tiden att gå i bilen..hans favorit diskussionsämne med mig är Sverige har världens.........

Då låter det så här.

Sverige har världens bästa hockeyspelare - Foppa, Sverige har världens bästa fotbollsspelare - Zlatan så långt håller jag med..... men så kommer han ALLTID dängandes med sverige har världens bästa innebandylag och så sätter diskussionen igång och han vet det så väl för man ser hur han njuter .....Finland vann ju VM då är vi väl inte bäst....-Jo men sverige har ju alltid vunnit....ja men det räknas väl inte.....åsså håller vi på...Sen kommer han med Sverige har världens bästa sprinter och då går jag igång ordentligt och William bubblar av skratt...sen återgår han till Sverige har världens bästa tre-stegs hoppare - Christian Olsson och då blir det mer resonligt. Sen försöker han dra till med att Sverige har världens bästa brottare- Ara. Nej, han tog ju brons. Ja, men domaren var ju mutad åsså håller vi på. 

Så fick han tiden att gå 20 min. utan att vi märkte det.

Då kommer "registreringsskyltsleken" om man kan bilda ett ord av bilarnas bokstäver får man ett frislag (på mammas axel, uhuu!!) om man ser en skylt med dubbel siffra får man frislag genom att först ropa ex. dubbel nolla och sen slå....dubbel trea osv. Jag kommer ihåg att vi räknade bilmärken eller röda bilar vi slogs aldrig när vi var små och det känns riktigt obehagligt att säja att det faktiskt är typ t-r-e-t-t-i-o-f-e-m år sen jag var lika gammal....herre gud var jag ens född då ???

På hockeyn förlorade de iallafall med 3-2 mot Brooklyn, och de tyckte det var jätte tråkigt men samtidigt har de sån spelglädje så jag tror de glömmer snabbt...På läktaren är det i allafall lika roligt jämt oavsett hur det går.

CIAO!

Idag har jag och William upplevt gamla minnen…..

Vi steg upp jätte tidigt..dvs. jag 4.45 och William 6.00 för att 6.30 starta färden mot Piteå.

När vi passerade vägkorsningen i Kopparnäs så frågade jag William om han kom ihåg vad som hade hänt här en gång tidigare….och det gjorde han..han kommer inte att glömma att det var just där pappa skrek -KUUUUUKEEEEN!!! (Med riktigt stora bokstäver.) 

Julen -06 firade vi hos min syster i Vännäsby hon har nämligen nackdelen att fylla år på självaste julafton…och -06 var det ”jämna år”.Så vi larvade iväg tidigt på julaftonsmorgon och styrde kosan mot Vännäsby.

När vi kom till korsningen i Kopparnäs fanns där en fartkamera som vi helt missade i mörkret…blixten lyste upp hela himlen och hela bilen.

Jag ropade till Fredrik, - Ååååhhh!!! Gud, såg du vad som HÄNDE ?

-Om jag såg vad som hände hela fr-bnde norrbotten såg väl det….åsså sa han det där ordet med jättestora bokstäver och slog näven i ratten.

-Jaha, barn då har vi alltså tagit årets familjeporträtt och hela julen är räddad, med 5000 kr i böter…..(sen sa han det där ordet många gånger på raken också)

Hela julhelgen gick åt till att gräma sig över den absolut felplacerade fartkameran….tills vi kom på det. Fotot blev taget precis under en omkörning. Hade vi tur så kom vi inte med – alltså inget familjefoto denna gång.

Och tur som tok hade vi. 

I piteå bjöds på hockey av första klass då 99:orna Sunderbyn mötte Boden. Sunderbyn förlorade med 1 – 2. Och jag har bara röst så det räcker till en match till i eftermiddag. På vägen hem hade vi inte så många minnen att dela. Då brukar vi sjunga tillsammans istället.

Plötsligt räcker William mig en läkerolask och säjer,

- Det står ”Makes people talk” på asken mamma.

- Tycker du jag behöver en sån ??

- NE-E-J, egentligen inte.      

CIAO!       

Denna gråmulna råfuktiga dimmiga dag hade mer att erbjuda än just själva vädret. Efter tio timmars nattarbete bar det iväg till storklinten för en slalom upplevelse...oj, att man kan ha roligt.

Dagen avrundades med ett besök på Bodens Dollarstore - ett besök värt att göra. Mycket fin butik med extra roliga saker helt annat än Luleå.

Men till sist drabbar tröttheten och muskelvärken en sliten gammal kropp återstår nu bara att ladda om för morgondagen som har mycket hockey att bjuda på... CIAO!! 

Sannerligen har inte jag skämtat om detta .....jag är blogoholic..jag lever, tänker, pratar, men funderar på vad som kan vara värt att blogga om hela tiden. Jag fotar, fotar, fotar de mest löjliga saker. Ungarna har numer bara kallt börjat konstatera  -ja, ja du fotar till din blogg ?? Eller -vad gör du?

- jaha du bloggar. Och egentligen vill jag ju inte att de ska se den eller förstå den, inte så mycket i alla fall. De är för små men ändå inte....den handlar ju om dem..mycket handlar ju om dem. Men imorgon eller snart blir det lugnare det är bara nu i början som det är så-å-å-å roligt. Fast jag har hört att det är minst lika svårt som att sluta snusa...man blir abstinent måste titta bara lite..läsa det man skrivit kolla om det ser bra ut om man tänkt rätt...osv Så jag googlade efter blogoholic…

och vi är fler många fler….

Blogoholic är du när:

• Du kollar besöksstatistiken det första du gör när du kliver upp

      eller innan du går och lägger dig.

• Du jobbar på ditt nästa blogginlägg, när du står i duschen, är på

      jobbet, eller när du pratar med familj och vänner.

• Du sitter med ett blogginlägg och hela tiden känner ...bara ett till.
• Du har gjort en "helnatt" vid datorn som när du läser till en tenta.
• Du berättar för människor du just träffat, "jag har en blogg"
• Du hellre gör dina kommentarer på bloggen än direkt till den det

      gäller.

• Du överväger varje händelse, berättelse, ide eller foto som en

      bloggmöjlighet.

• Du besöker alla bloggar som du länkat till på din egen blogg minst en

      gång om dagen.

• Du har 50 möjliga bloggämnen som inte är färdiga. Men sparade som

      worddokument

• Du har fler som hellre kommenterar dig på din blogg än pratar med dig

      IRL.

• Du sitter med ett sånt här blogginlägg en lördagkväll hellre än

      att göra nåt roligt.

• Barnen vet vad du gör genom att läsa din blogg
• Du blir frustrerad när internet kopplar ner
• Du försöker få vänner och familj att blogga.
• Du blir helt exalterad när någon känd bloggare ger KOMMENTARER på DIN  blogg!
• Du planerar dina semestrar runt bloggandet, alltså ingen internet

      uppkoppling - ingen semester. Inga kryssningar, ingen fjällvärld, eller   

      utland om du inte kan vara helt säker att det går att koppla upp sig.

• Ditt största problem med att flytta är att det tar några dagar innan du

      har en fungerande internet uppkoppling.

• Du försöker servera dig middag sittande vid datorn emedan du bloggar.
• Du får den där panikslagna känslan av att människor kanske tror att

      ditt bloggande håller på att avta om du inte gör nya inlägg varje dag

       eller om du skulle missa EN dag.

     

       Ja, vad gör man….jag bloggar vidare en stund…:)

Många av barnens funderingar kommer när man sitter i bilen...inte alltid dock. Stannar man upp och lyssnar brukar man höra ett och annat. Jag tänkte jag skulle försöka komma ihåg dem och skriva ner lite.

Filip och William var fem och tre år de hade en diskussion tillsammans med grannpojken om vilka stjärntecken de var född i. Grannpojken säjer - Jag är då vädur…Ingen av killarna hade riktigt koll på vad stjärntecken var men de visste att alla hade ett och grannpojken är förövrigt född i september så vädur det är han inte. William visste att pappa, mormor och storkusinen (deras absoluta idol) var kräfta…..och det var han också.

Filip sa att det var han med…( han ville ju det så gärna.)

Men William som är riktigt snabb i tanken, rusade in i Filips rum för att hämta den broderade tavlan som han visste Filip hade där. Han har nämligen en egen som mormor broderat.

- Titta här Filip titta det är de här gubbarna du är (Tvillingarna). Filip blev sur han ville minsann inte vara några GUBBAR…så han gick och satte sig la armarna i kors över bröstet, spände ögonen i sin lillebror och så väste han surt.

- JAG ÄR VISST EN RÄKA…..

Hi hi hi

Denna underbart soliga vårvinterdag har bjudit på skidåkning och snöskottning- "kojbygge".

Det började inte särskilt bra för oss idag.....Alla gjorde sig redo för en dag i skidbacken och precis på väg att hoppa in i bilen kunde vi konstatera att Filips skidutrustning är i pappas bil på F21.....så....vad göra?? Han tappade naturligtvis sugen direkt och lillebror ville inte åka utan storebror så det slutade med att jag och Agnes for till ormberget, William till ishallen och Filip med kompis Tobbe blev kvar hemma.

Ormberget i all ära men nog är backen kort och kön alldeles för låååång man orkar inte många åk. Men Agnes är rätt nöjd ändå....

När jag konstaterat att de bägge stora killarna inte sett dagens ljus så skickade jag ut dem....

Agnes skottade i ordning en koja på altanen så att vi kunde fika där.

Nu har grabbarna hopptävling från garagetaket allihopa..Agnes med.

-Ja, jag vet oerhört dum idé, jag ska strax sätta stopp för det.

Fredrik kommer att bli rasande på mig när han kommer hem.....

CIAO!!