13 grader och spöregn.

Idag säjer vi Hej Då! Till Mor och Far. Och Hej! till Fredrik som kommer från USA idag.

Jag tror nu att de kan Papá utan och innan den lilla staden gör man ganska fort.

Det finns en gågata här.

Och man slås av t-y-s-t-n-a-d-e-n när man vandrar där.

Och otroligt många cafeér, restauranger. Faktiskt igår att vi undrade hur alla restauranger går runt ???

Men det verkar de göra........

Nu är nästa destination - Wien............

Ciao! 

Då vaknade vi i morse och vår vana trogen rusade ungarna ut i garaget till sina nya vänner.

Men nu har mamman tagit dem med sig till annan ort.

Var det inte det jag tänkte hela tiden, hon borde lösa detta problem åt oss. Hon är ju vild och har instinkt och vet vad som är bäst.

Men hon har alltså hoppat 1 1/2 meter upp på fönsterkarmen och ut genom ett snedfällt fönster ner 1 1/2 meter med en kattunge i munnen (fyra gånger)

Så problemet är ur världen och visst känns det tråkigt och för barnen blev äventyret alldeles för kort.

Men kanske snart att vi ser småkatter busa och smyga omkring i buskarna.

Ciao!

Sista tiden har jag längtat till att det ska ske. Det har varit så jobbigt, tråkigt och slitit att sortera och förbereda för flytt. Så jag ville bara till slut att det skulle ske. Nu översvämmar hjärtat en gång i timmen ju närmare destinationen vi kommer. I desperation rusade vi in på ÖB i Falun och köpte svenska flaggan som fasadflagga. För att kunna visa att vi är stolta svenskar. Det är ju inte för e-e-evigt, som Agnes brukar säja, men ändå..... Alla ni som ringt, besökt, mailat etc. på alla sätt försökt förmedla lyckönskningar till vår resa. TACK ! Vi är riktigt ödmjukt berörda och tagna över det. Nu går färden mot nya mål. Hej då Sverige. Sia Magyarorzag, Papa.

Vi är trötta.

Dagen D är här nu.

 Vi blickar framåt mot ovisshet med förhoppningar om att äventyret bara har börjat. Barnen kvittrar och undrar varför man är ledsen nu?

Och så är det väl..........avståndet blir bara större..men själen och hjärtat finns alltid hos alla dom som betyder att livet är behagligt, som får en att skratta, gråta, känna.

We will be back !!!

Adios!

Snart vinkar vi Hej Då till Seattle och Hej Sverige och Luleå. Om drygt nio timmar sticker vi jag och barnen och lämnar Fredrik ensam igen 3.45 svensk tid går planet. Så vi har lite att göra om man säjer så.

Ciao!

Ja ha, så då är det dags att börja tänka på vad man har i garderoben då !!!

Inget mer vitrocksliv, nej, nu är det privat som gäller och chocken blev enorm när jag öppnade garderoben.

Den randiga t-shirten på bild är typ det finaste jag har…….så det kommer inte att bli lätt men det måste ju gå.

Jag gjorde en ful rusning från jobbet idag.

Jag har gruvat mig så fruktansvärt över att denna dag skulle komma och idag kom den och det var mer än hemskt att gå från jobbet (som jag har gråtit)…..och jag hade inte kunnat göra annorlunda.

Jag är ledsen för det.

Tack att ni ändå gjorde det så lätt som möjligt för mig jag uppskattar det tusen...( som Agnes säjer när nåt är väldigt mycket )

Ni finns alla i mitt hjärta och det är klart Gun att varje gång jag ser det lilla  hjärtat runt Agnes hals kommer jag att minnas dig och alla andra.

Från en början var jag skeptisk. Men allt eftersom tiden går så är ju jag också bara människa och vi människor fungerar så här.

Nu när jag slutar så har jag plötsligt fått så mycket uppskattning och det är ju jätte kul… men samtidigt har jag tyckt.

- Ja-a  det är så dags.

Men …..jag är ju en eftertänksam människa.

Jag vill inte kalla mig långsint men eftertänksam och nu vet jag varför och jag gör likadant (man saknar inte kon förrän båset är tomt eller börjar bli..)…så länge man har alla dessa underbara människor omkring sig så bara är allt bra….men när de tänker lämna en så inser man plötsligt vad de har bidragit med och då vill man på nåt sätt få dem att förstå att de kommer att saknas… en pusselbit faller ifrån och den blir saknad.. tills den ersätts,  jag vet hur jag själv tänker…..OCH det jag egentligen ville säja är att…..

Försök förstå hur det är att vara EN pusselbit och sakna HELA pusslet…ni betyder alla mina dagar, och är den bästa arbetsplats man någonsin kan tänka sig.

Tänk vad roligt vi har mest hela tiden.

Och tänk vilken fantastisk insats vi gör. Det är faktiskt inte ALLA förunnat.

Och jag är ledsen att behöva säja det på en blogg MEN vi är människor jag är en av dem och det här är mitt sätt…

Fyll min blogg med kommentarer och skicka mail för så småningom är vi inte längre en del av varandra och har annat än saknaden att ägna oss åt.

JAG SAKNAR ER MASSOR!!! (redan)

Samtidigt som jag lämnade er fick jag ett SMS av en vän och det gjorde inget lättare…….

Jag kunde skriva ditt namn i ett hjärta i sanden, men då hade en våg kommit och sköljt bort det. Jag tänkte skriva ditt namn i ett träd, men då hade någon sågat ner det.

Därför skrev jag ditt namn på det säkraste stället jag kunde hitta, i mitt hjärta.

Så har han åkt. 05.55 hämtade taxin och alla var vakna för att kramas Hej då! Det är ju inte för e-e-evigt...som Agnes säjer.

Men ändå med en klump i halsen.

Det blir några riktigt tårdrypande filmer i veckan för att lätta lite på trycket då går det kanske lättare.

Nu har barnen gått till skolan så själv lägger jag mig under täcket och hostar en stund innan jobbet hägrar....Barnen gömde några fina brev och meddelanden i pappas packning så han ska bli överraskad när han packar upp. (nej, han läser inte det här innan)

Puss, puss det går fortare än man tror....