Hos oss är i alla fall tiden ur led, särskilt på morgnarna.

Vi har ett otroligt korkat system hemma hos oss och faktiskt var det så att det var Fredrik (tidsoptimisten) som började med det.

Vi ställer bara klockan när det är dags för sommartid eller vintertid, eller om vi måste byta batteri och det brukar dröja länge….innan vi byter batteri så då står tiden stilla och gissa om man får mycket gjort!!! På väldigt kort tid menar jag

I alla fall när vi ställer klockorna så går de alltid sju minuter för fort.

Jag vet..det är helt idiotiskt men det är för att lura sig själv att man har bråttom. Fast då har man inte det så man stressar som en dåre på UTSIDAN men inuti känns det rätt lugnt. Och det var Fredrik som började med det för jag tror inte han lyckats vara i tid till någonting om inte JAG har släpat honom. Det är alltid lugnt för Fredrik fast det REDAN är för sent.

Ja, så våra klockor går sju minuter för fort och det kom vi fram till genom att Fredrik började med fyra minuter och jag insåg att han kom för sent ändå och att jag själv kunde njuta lite av morgnarna genom att ha de extra minuterna….tills barnen lärde sig..de vet mycket väl att våra klockor går fel så de har ingen brådska.

Alla klockor utom en i vardagsrummet ni vet när man väntar på nåt program då vill man ju att klockorna går rätt.

I sovrummet går klockan också för fort utom förra gången det var dags att ställa om – då tänkte han inte på det, åsså ställde han bak klockan sju minuter istället för fram. Gissa att man inte fick ihop det när man klev upp sen och försökte räkna om tiden. För det är ju det vi gör hela tiden i huvudet räknar om….

Sen ställde vi aldrig om klockan i sovrummet den fick ringa…för sent alltså….och då kunde vi inte snoooza nåt istället. För om klockan ringer sju minuter tidigare då kan man ju snooza och sen kliva upp, men ringer den sju minuter för sent då måste man kliva upp direkt.

Klocka på armen det har vi ingen..det kom nya regler på mitt jobb kring det där, ni vet infektionsrisk osv. så då slutade jag med det och det är rätt avstressande faktiskt oftast vet man ju inte om att man måste stressa fast då får man ju bara den där krypande känslan längs ryggraden om att nu jädrar är det bråttom alltså..

Klockan i bilen går också rätt tills den inte gjorde det heller och det fick Filip upplysa mig om när jag helt hysteriskt försökte ta kurvorna på två hjul för att han skulle hinna till skolan.

-Men mamma, det är lugnt….pappa har ställt om klockan…

- Ja ha och det var väl en himla tur.

Så nu har vi bråttom jämt när vi åker till skolan för det finns ingen omställd tid som kan rädda oss mer.

CIAO!