Vinterkräksjukan nu är den här….

Vi inleder sportlovsveckan med magsjuka – William.

Han kräktes sista gången 16.00 igår eftermiddag. Likblek tittade han på mig,

-Visst hinner jag gå på hockeyträningen?.....

(man blir helt utmattad…han har lite av det där…ingenting kan stoppa mig ni kommer hitta mig som DÖD!, i sig)

Men jag måste säja att det har blivit oerhört lugnt på fronten, nu när någon i familjen drabbas av vinterkräksjuka. Förr formligen badade man i spya själv men numer ser alla till att sköta sitt dvs. man går till toaletten spyr där och så är det bra med det.

Förutom vår lilla prinsessa Agnes som alltid varit fisförnäm när det gäller att kräkas. Hon ber å´det hövligaste om en liten påse eller hink att uttömma sitt inre i……..inte riktigt men oerhört försiktigt, och hon har aldrig kräkts på ”fel ställe” om man säjer så….

När William var 6 mån. och Filip fick magsjuka så kräktes Filip William rakt i ansiktet. Den lilla bebisen låg där och blinkade bort korvbitarna som balanserade på ögonlock och kinder helt förskräckt……om han blev smittad!!! Ja-a han kräktes en del…jag ammade han spydde, jag ammade han spydde så höll vi på. Innan han var frisk var vi bägge helt urlakade.

Barn har en förmåga att inte förstå att de mår illa…de bara kräks där de är vart än de är.Min spontana reaktion när något av barnen hulkar sig är att jag inom en sekund står med händerna kupade som en liten skål framför dom ifall dom skulle spy. Fredrik springer…..

Otaliga hallmattor har åkt på soptippen för att man insett att det bara inte går att göra rent på nåt sätt. Man har skurat väggar och golv och ändå lyckats lämna en millimeter fläck som ligger där och stinker….lukten går aldrig ur liksom.

Man har tvättat och tvättat………….

Nog tycker jag att det rör sig ovanligt i magen idag, men man blir ju också hypokondrisk när man har kräksjukan så nära.

Så vi inleder sportlovet med magsjuka och snöstorm så egentligen ingen skada skedd vi är inlåsta ändå.