Barnen bjuder kompisarna på middag - Tacos såklart!!

När vi fick starta upp lovet med magsjuka....som för övrigt verkar vara över, så hyrde vi några filmer för att dagarna inte skulle bli så lååååånga. William ville se Bogg&Elliot II.

Den har gått "några gånger" på våran teve de sista dagarna.

Själv har jag sett den, fast glimtvis. Det bästa klippet har vi filmat själva (få se hur länge det får vara kvar?).

Katten Roger återser sin kompis Stanley och Roger är verkligen helt bombad. ha ha ha

Många runtomkring är gravida just nu. NE-E-EJ! sakta i backarna. Vi sitter nöjd vi har egentligen alldeles för många…jag menar det….ingen…

Ibland är det mycket bara.

Fast det är klart jag skulle ta en massa svart-vita kort, de där korten som aldrig blev tagna på mina bebisar. Och Agnes skulle bädda och sköta. Så för den sakens skull skulle det vara mysigt. Men ….nej..man är för gammal helt enkelt.

Gravida har en förmåga att tala om sin viktuppgång.

Det gjorde även jag ….när den hade nåt en viss gräns.

Själv gick jag upp 28-35 kg under alla mina graviditeter.

Det är sant invägningen på förlossningen med Filip tangerade 94 kg.

BRA JOBBAT!!!

Jag har aldrig mått illa ock kräkts under mina graviditeter….tyvärr!!!!

Det kanske rent utav hade kunnat leda till några kilos viktnedgång istället för denna enorma uppgång.

Jag har mått så bra alltid, Fredrik brukar himla med ögonen när jag säjer så. Det beror ju på, vad man menar med att må bra.....

Jag sov med kokböckerna istället.

Och vaknade varje morgon fast besluten att laga tio middagar, minst.

En femveckors period under graviditeten med Filip var Fredrik i Indonesien det var DÅ jag sov jag med kokböckerna. Vilka gourmétmiddagar jag bjöd på….

Det hände att jag vaknade mitt i natten och var sååååå huuungriiig…Jag tassade försiktigt ur sängen, hur försiktig man nu kan vara med 90 kg…att baxa ur sängen, så något tassande var det knappast tal om..

Fredrik vaknade en gång (hur skulle han kunna sova?) när jag som bäst laddade i mig en halv långpanna lasagne.

- VAD GÖR DU???? (tagen på bar gärning kan man lugnt säja)

- Jag blev så hemskt huuungriiig!!!! Pep jag…

Och så satte jag grunden för 35 kg´s viktuppgång.

Vi var bjudna på middag till min bror. Älgfilé…hur gott som helst. På väg hem genom stan tittar jag på Fredrik och säjer:

- Är inte du hungrig? Vi kan ju stanna och ta en burgare?!

Han valde att inget säja, men stannade han för en burgare??? NE-E-J!

Tiden gick…..

Och sakta, sakta förvandlades jag och min kropp till en michelin gubbe.