Det man aldrig trodde skulle hända har redan hänt, fast man fattade inte när eller hur.

Ibland sparar jag ett vackert present papper :) Det är verkligen sant.

Min beskrivning av Sverige till alla utlänningar är den samma som jag gissar de flesta har när någon utbrister ”Oh, I love Sweden!”?
”Yes, but it’s  very cold in the winter”

Ja, och jag nickar igenkännande när de spelar Darin, Agnes eller ABBA här som om att de verkligen är mina favoriter..........om jag ens faktiskt bryr mig.

På vissa kristallglas har jag klisterlapparna kvar....varför?

Ja, det blev liksom så, ska man verkligen pilla bort dem eller är det inte särskilt fint med ittala, el. orrefors lapparna :)))

Och naturligtvis har jag applåderat vid en flygplanslandning :), med storögda ungar bredvid mig.

- Det är ett sätt att tacka piloten för att han inte kraschlandade ?? eller nåt.

Så har jag fört det vidare oxå.

Och jag har investerat i spikmatta och sodastream.

Marsipan och körsbär i Aladdin asken går ned de med.

Jag skulle väl aldrig drömma om att spotta ut en chokladbit i handen mer, som man faktiskt kunde förr för mycket länge sen.

På stenåldern måste det ha varit :)

Jag dricker rödvin, kanske hellre än vitt vin.

Jag har också desperat försökt få visa mitt leg på systembolaget.

När killen framför mig i kön blev ombedd att visa sitt leg så passade jag på,

- Vill du inte se mitt också ? He he

- Näh!!

- Ja ha, så då ............tack då.

Det blev ju hur pinsamt som helst.

Och jag tror minsann att jag lagt mig till med uttryck som,

"vi kanske ska tänka på refrängen, det är en dag imorgon också..."

Eller som Fredrik ofta utbrister nu för tiden "va falls ?"

Vad är det då som hänt ?

Ja, man blev inte annat än vuxen, äldre och lite torr va?

Ciao!

Jag har sista tiden ofta fått frågan,

-Hur går det ?, - Hur känns det ?

Jag svarar,

- Jo, tack det går bra vi har fina minnen från sista stunden tillsammans och det gör det lite lättare.

Så har jag funderat mycket på det där.

Det är ju inte så att man ständigt går omkring och gråter, eller ständigt tänker på att pappa inte finns mer.

Eller överhuvudtaget inte pratar om det, tvärtom.

Att prata har nog varit mitt bästa sätt att hantera det mesta.

Det är som om klockorna stannar.........två ...tre...gånger om dagen.

Jag försvinner bort i tankarna och så går livet vidare.

Ciao!

Det känns extra tungt idag.

Jag har inte på långa vägar vant mig vid att säja att pappa inte finns mer.

Orden vill bara stocka sig i halsen.

Vi tänder ett ljus för honom och ringer till mamma.

När Fredrik kommer hem får vi fira honom.

Det är så att inget blir som förut det blir annorlunda helt enkelt.

Dagen till ära har vi åter strålande sol 18 grader varmt, varmare än igår.

Även om jag pratar med pappa så har jag aldrig bett om fint väder för jag tror inte han har möjlighet att hjälpa till med det.

Men det känns fint att denna dag börjar så bra.

Ciao!

Jag vet det är skittråkigt att läsa en blogg som bara uppdaterar vädret hela tiden. Men jag måste försöka beskriva vad som händer.

Jag har inte varit med om nåt liknande.

Vi snackar alltså 13:e November. Typ två veckor till advent :)

Solen skiner och vi har 17 grader varmt.

Ja, det är fullt möjligt att gå ute i t-shirt jag har nyss promenerat runt kvareteret i t-shirt, inte bara t-shirt men ändå :)

Fåglarna kvittrar som på våren och en del buskar och träd har tveksamt börjat knoppa på nytt, som om att de är undrande ??

Rosorna slutar inte slå ut och det känns lite "Kalle bakom".

Vem har lust att planera julpyntet nu ???? Jag som älskar allt det röda och varma och stjärnor och stämning !!!!

Men jag vill inte ha vinter inte här för här blir det aldrig på riktigt bara kallt och rått och grått och ingen snö knappt i en evighet känns det som.

Nej, vår är bra här och vinter och snö där (hemma).

Ciao!

Igår surströmming   

Idag "Nordisk fest"...........med en massa mat från Sverige, Norge och Finland.

Solen fortsätter alltjämt att skina.

Jag vet inte hur varmt det är har inte varit ut ännu.

Såg IDOL från lulé igår, men inte fick man nån känsla, såg ingen jag kände igen. Men jag såg snön !!!! :)

Diskmaskinen har pajjat och allt tar så lång tid här så jag gissar att vi ska vara utan den ett tag nu :(

Huset är upp och ner och här finns ingen energi.

Imorgon är det Farsdag, det känns svårare denna gång.

Jag var inte hemma förra året på Farsdag och nu har jag ingen att ringa till. 

Jag ringer till mamma, för henne är det också en jobbig dag.

Nu till farbror Jansson som vi ska bidra med på festen.

Ciao!

Jag skulle kunna skriva en bok om livet här nere.

Här händer det hela tiden..........

Fast just nu händer det inte så mycket.

Ja, inte hos mig men kanske hos någon annan.

Jag väntar mest. Just nu väntar jag på att det är dags att skjutsa Filip till skolan.

Sen går jag nog en sväng på stan.

Kaffe, Cappucino......med nån ?

Sen väntar jag väl på att hämta barnen igen och då kommer det hända en jädra massa :D

Så ni ser, det händer hela tiden.

En bok - ja, det får det bli.,

Ciao!

Nu regn 14 grader.

Ciao!

Vilken kontrast.

I fredags 20 grader varmt, igår likadant.

William tog på sig shorts. Fredrik;

-William klä dig ordentligt !!!

- Men det är ju så varmt ????

- Det spelar ingen roll det är NOVEMBER !!

Så idag gick jag barfota på gräsmattan :D

Ciao!