Nu står jag här mitt i ekot av det som var .....och det känns inte tomt. Det känns fullt, av allt. Fullt av spänning, sorg och av längtan.

Faktiskt hemlängtan...redan ?

Ciao!

Nu har de äntligen kommit. Sakta sakta fylls låda på låda och jag är så-å-å trött. Natten blev kort för oss och nu verkar det som att de ska flytta åt oss i två dagar. Jag som hade tänkt få pusta ut ikväll....snart kanske vi får vila lite....

Ciao!

Ja, så kan man också se det.

Den här gången ska jag inte låta all tid gå åt till stickning men jag har en plan......

Våra dagar är fyllda med en massa som de aldrig varit förut.

På somrarna kunde ju vi ta det lugnt inte städa, ligga i solen fundera över vad vi ska äta..ligga i solen fundera över livet, inte städa..ni vet.

Men Gud!! Hur snabbt kan livet förändras egentligen???

Allt går i hundranitti tusen saker som ska fixas samtidigt, vi är ganska väl synkade inte mycket gräl - inget alls egentligen.

Vi gnetar gnetar gnetar mot samma mål.

Oändliga är turerna till soptippen, hur kan man bara leva med så-å-å mycket skrot !!! Alla borde stiga in i ett rum och tänka.

- Nu ska jag flytta, vad ska vara kvar och vad vill jag spara till sen ?

För att det där med sen är ett måste man kan inte slänga allt på en gång men man kan lasta det snyggt och prydligt i märkta kartonger till vinden och kasta det sen. För det är så jag har gjort jag har börjat kasta alla mina "sen" lådor och så har jag gått vidare till varje rum med frågan vad ska med och vad ska sparas till sen.

Vi får ju tack och lov behålla vindsförrådet.

Idag har jag rensat ALLA skåp i köket sen for jag och Fredrik till soptippen med två flyttkartonger två sopsäckar + mycket mer, bara från köket.

Visst är det vansinnigt och vi håller på att sakta bli vansinniga bägge två.

Väder....det vet vi inte...än överlever barnen utan vårat engagemang men hur länge??

Det gör ont i hjärtat men jag skulle gärna flytta imorgon så det blir gjort liksom.

Ciao!

Både jag och Fredrik håller sakta men säkert på att lösas upp till små små atomer..........vi behöver en lugn plats att slappa på helt enkelt..;)

Ciao!

Hej !

Jag hade inte tänkt prata om det eller ens berätta det för någon.

Men jag måste lätta mitt hjärta och då väljer jag att göra det här.

Eftersom det inte är så många som jag avslöjar det för när jag lägger ut det på webben :)

Ja-a jag har jetlag och har vaknat alldeles för tidigt. Men jag tar ju vara på tiden :).

Jag har ju liksom berättat om hela processen innan under och efter resan och då tänkte jag att vi är ju hemma nu och måste liksom göra bokslut och då tänkte jag att jag kan väl lika gärna berätta.

Resan har gått bra till och från inga problem....jag var ju förberedd på ALLT! och det var väl det att jag var så förberedd som jag tyckte allt gick bra, men ändå växer en besvikelse sig allt starkare.

Ni vet ju allt jag fick gå igenom med besök på ambassaden och läkarundersökningar och div.

Jag hade ju med mig en del i handbagaget men allt hade ordnats med skriftliga intyg så att inget skulle stoppa mig.......

OCH inte på ett enda ställe var det några problem eller hur ska jag säja ingen brydde sig liksom....Allt var sorterat i små påsar och jag tänkte när de såg sprutorna att nu, nu får vi se på lite drama....men nej!

Jag tror ingen såg dem. I USA kollade de våra pass stämplade och sen var det bara att hämta väskorna och gå !!!!

Jag blev liksom stående men...allt...jag var ju ett hot eller ?

Syns jag överhuvudtaget...men vi hade lite bråttom så jag kunde ju inte sätta igång och ifrågasätta varför just jag blev insläppt så lätt ...?

Men så tänkte jag att på hemvägen då, då borde de vara lite mer uppmärksamma jag ska ju visserligen lämna landet men jag kan ju ha med mig nåt OLÄMPLIGT....Så jag log lite för mig själv när vi gick igenom första säkerhetskontrollen allt var ordnat medicinerna med intyg i en låda, tandkräm och hudkräm smink och läppstift allt prydligt sorterat och lagt i genomskinliga påsar.

Då, då plötsligt var det en av vakterna som uppmärksammade min låda med tabletter och sprutor hon tittade på mig och sa.

- What´s the paper for ?

- It´s for you to see whats the medication is for.(och jag var så duktig)

- No need for that you can just hold them in your hand or put them in your bag.

Åsså fick jag bara gå......hon brydde sig inte ens om vad för medicin jag hade med mig bara den låg i en genomskinlig påse.

Jag gick ner på knä slet mitt bröst grinade och sa

- Stånga mig !!! Förnedra mig, gör något bara NÅGOT!!

Nej, så klart att jag inte gjorde men jag ville ju.

Hela flygresan så tänkte jag vad är nu detta sparar de verkligen på krutet tills vi kommer till Luleå...men på Kallax har de väl ingen tull ?

Vi behövde då aldrig passera någon. Så ni måste förstå mig all denna förberedelse för NOTHING!

Det lämnar ett hål liksom.

Ciao!

Med risk för att detta verkar lite tjatigt.

Men jag tror att jag nu borde kunna knyta ihop säcken.

Allt ska vara i sin ordning vi har biljetter pass och visum.

Filip har fått ut nya fräscha läkemedel med intyg på i allafall sprutan.

Ett litet vaccin som måste hinnas med skall ges imorgon till både honom och mói....men sen ...ja, känn lugnet, vi simmar !!!

United States of America here the family Bergström-Nilsson comes.

Men alltså jag fattade inte vad Fredrik menade han har så konstiga krav. Det sista han sa sist vi pratade ..?..Åsså kan du ju _ _ _ _ och vi som väl aldrig ens har haft ett husdjur och nu vill han att vi ska skaffa en BÄVER !

Tål han den då ? (Han är ju oxå allergisk )

Ciao!

Äntligeen verkar det vara över...tills någon upplyste mig om att Filips

allergi medicin måste kunna intygas han har ju adrenalinspruta bla.Och kanyler i väskan kan ju absolut verka misstänkt puH!!! Japp då fixar vi ett sånt också. Man har ju blivit en mästare på att ordna saker på egen hand numer. Och förresten var det bara mitt pass med visumstämpel som kom vi väntar fortfarande på tre pass till......

Ciao!