Jo, det är Agnes födelsedag HURRA! HURRA! HURRA!

Nu har den stora dagen äntligen kommit och som hon har väntat.

Barnen växer och blir stora så fort… Varje säsong är det så svårt att ”fatta” att fötterna faktiskt har växt ur gympaskorna el. vinterskorna…Kläder går bättre. Jag handlar ekonomiskt dvs. FLERA storlekar större så att de kan ha dem i flera år…Då undrar man istället hur många år ska de egentligen ha de där kläderna??  Herregud!! Hur fötter kan växa.

Jag har många gånger provat skor tre och fyra gånger på barnen,

- Är det säkert att du INTE kan ha dem??? Men, de var ju nya alldeles nyss (kanske i våras) men det känns ju som nyss. Eller skidpjäxor, längdskidpjäxor som används en gång per år för att skolan vill (inte jag).

- Men nog kan du väl ha dem i år det är ju bara en vecka??? Är det ekonomi eller vad? som styr….Kläder är ju lättare det går bra att köpa några storlekar större. Som William brukar säja,

- Jag måste ju växa i nåt också mamma eller hur? Hmm..då byter jag genast till en alldeles lagom storlek för inte har han väl fått det uttrycket av mig eller? Det är ju både kul och trist att barnen blir större man blir friare på nåt sätt…fast …MAMMA!! Är det ord som ekar mellan väggarna hela dagarna och jag har börjat svara

–NE-E-J!! För att tydligt markera inte nu. Och det blir ofta inte nu.

William har en förmåga att få en särskild klang i rösten då jag redan innan vet att nu blir det trubbel. En morgon ropade han mamma genom huset femtio gånger med den rösten och jag ignorerade hela tiden. Tänkte att han kanske glömmer men han fortsatte envist. Och det är William = envis. Till sist gick jag honom till mötes men svarade i samma men väldigt irriterande stämma

- JA-A WILLIAM !!!

-  Har du verkligen köpt nya kalsonger och sockar åt mig ? Vet du hur sköna de är ? Säjer han och krumbuktar sig för att visa att de är nya och mjuka…Ja men, man skäms ju. William är reflektionen personifierad det inte han noterar är inte värt att lägga en tanke vid.

Men nu idag är det Agnes 7 års-dag och vi gratulerar som sig bör. Inte med tårta på säng. Nej, jag vet att det är uselt men jag ÄR värdelös på att baka vi brukar ta det sen och barnen har vant sig så ingen skada skedd. Däremot sjunger vi ALLIHOP och ger paket supertidigt på morgonen. Gäller det Filip DÅ blir det tidigt han brukar ofta väcka oss vid fyra…- När kommer ni ?? William kan det här han ligger och låtsas sova tills vi kommer och Agnes Ja, hon sover verkligen. Det gäller att sjunga högt då.

Ciao!

Jag har haft en hel del att pyssla med på förmiddagen idag, det är ju dagen före den stora dagen. Imorgon smäller det…Fast först var jag ju tvungen att sova i enochenhalvtimme, jag har faktiskt jobbat natt och sova bör man var det någon som sa.

( jag är väl på väg in i nån manisk fas nu )

Jag pysslar och stickar och går an  hela dagarna och är NU precis färdig med nåt jättefint och en överraskning till Fredrik. Men eftersom det dröjer så innan jag kan visa honom så kommer här en bild. Det tog upp mycket av min kvällstid vill jag lova, men utgör ett centralt smycke i huset. Att jag råkade virka in tv-bilden var förståss ett misstag men själva skapelsen är så vacker att titta på bara den så det gööör ingenting!!!

Ciao!

Så gick ytterligare en dag av påsklovet och vi har åkt skidor på ormberget.

Det var önskemålet för dagen. Vi for till backen när solen gick i moln och kom hem när solen strålade som aldrig förr. Bra tajmat!!!

Jag var en av de gravida som hade kunnat käka murbruk

 Ja-a det är sant jag sa många gånger när jag väntade Agnes att hade jag hittat en sandhög då hade jag käkat en näve….Lyckligtvis väntade jag henne mitt i vintern. Så jag nöjde mig med att äta isglass en låda om dagen 15 st och Fredrik fick bära hem dem.(DingDong!)

- Nej, men jag mår så bra…?

Jag brukade ta med mig pojkarna ut till Fredriks jobb för att de skulle få åka lastbil och se på flygplanen. (ett listigt svepskäl)

Första gången jag steg in i hangaren –gravid alltså!

Så utbrast jag,

- Åh!!! Gud, vad det luktar gott…jag kunde stå och lukta på bensin och avgaser hur länge som helst.

För att inte tala om skoter ångor…

Idag ser det annorlunda ut jag tycker INTE om avgaser och vem käkar sand för den delen?!

Hormonerna det måste vara hormonerna……

Ciao!

Ja, jag har gjort det igen.

Idag har jag varit och lämnat bilen hos en privat bilmekaniker ;)

Det kan inte bli billigt med all OB-tid det innebär en Annandagpåsk och allt.

I alla fall så beslöt jag mig för att jogga hem.

Ja-a jag behöver allt sånt där…..20 meter in på spåret så drabbades jag av nåt fruktansvärt..ASTMA…jag som aldriiig har haft astma förut blev förståss jätterädd så jag lugnade tempot med en rask promenad så att jag inte skulle ”tappa flåset”, då jag insåg att det här flåset tar en vecka att bli av med.

Jag fortsatte jogga och då började nåt obehagligt hoppa upp och ner i halsen ja-a jag blev helt illamående och var tvungen att lugna tempot med en rask promenad.

Så där höll det på tills jag var nästan hemma och då höll benhinnorna i höger benet på att knäcka mig helt…j-vlar vad ont det gjorde.

Så jag fick gå sista biten för att lugna tempot :). Nu är jag hemma och solen skiner som aldrig förr och jag sitter på altanen i solskenet och försöker tappa flåset.

Skidåkning blir det inte idag heller för ungarna har ratat det så det blir att sola lite och det är ju inte dumt, inte alls särskilt dumt.

Ciao!

Det blir ett lå-ångt utdraget ye.e.e.es

Efter påskens powerwalk.

Ungarna på cyklar bredvid ett mycket listigt drag från mamma för att få ut de i friska luften. Så gick färden mot ”Räfsars” och Gud! vilket gott vatten du hade Annika ikväll är man lite lagom mör i kroppen och känner sig helt behagligt trött.

Jag borde ta mig i kragen varje dag …vi får väl se.

Det tog 1 ½ timme och 45 min eftersvettning på altanen i solen, ja jag vet att alla inne i stan inte sett solens ljus och det var väl konstigt,  själv har jag solat.

Nu borde jag ha gått ner sådär en tre kilo i vikt eller så.

Nej, jag ringde ingen vän.

Och jag frågade inte publiken eller drog en fifty fifty......

Ibland klarar man det själv helt enkelt och det gick ju bra och jag är nöjd.

Ciao!

Helgen blir lång även för barnen.

Få kompisar är hemma och vädret har inte inbjudit till vidare uteaktiviteter även om det förvisso gått alldeles utmärkt att åka skidor trots grå himmel, så har vi i alla fall inte velat det.

Idag på förmiddagen har denna rastlöshet tagit sig olika uttryck.

William har tagit sats från hallen och gjort ”bomben” i min säng tjugofem gånger. Efter de fem första sa jag ifrån milt men bestämt, vilket hjälpte föga, efter ytterligare tio gånger sa jag till milt men bestämt…och jag förundras över mitt tålamod.

Hoppen tog slut av sig själv då han fann avsatsen längre genom hall och vardagsrum till soffan och gjorde bomben tjugofem gånger där istället.

Jag sa ifrån milt men bestämt tre gånger vilket hjälpte föga och fortfarande förundras jag över mitt tålamod.

Hoppen i soffan tog slut då storebror hittade en AXE-flaska och jagade runt lillebror i hela huset med den och spred väldoft såsom i värsta ungkarls lyan (kan jag föreställa mig).Inte en enda gång sa jag ifrån och förundras över mitt tålamod.

Jaga leken tog slut då de tillsammans hittade gosedjur som gick bra att raka med pappas lödder och rakhyvel…inte en gång sa jag ifrån.

Då detta skedde utan min vetskap.

Än har de inte kommit på att man sopar undan spåren efter sig..Jag fick också en utförlig förklaring då jag undrade vad som inträffat i badrummet. Än har de inte kommit på att man inte alltid vet eller att det kan finnas andra förklaringar..Jag förundras över mitt tålamod.

Rakagosedjursleken tog slut då storebror hittade en glasslåda i frysen och lillebror hittade fikabröd att fördriva tiden med.

Lillasyster då, ja hon passar på att få vara ifred när bröderna roar sig som bäst. Det är klart en och annan dusch med AXE får hon allt stå ut med men det är det lilla i jämförelse med vad hon brukar få utstå.

Och jag förundras över hennes tålamod.

Fikapausen tog slut då de kom på att just lillasyster hade nåt på gång och att de helt glömt bort henne. In i hennes rum stormar två vildar och rycker och river åt sig allt hon har i händerna. Agnes kommer till mig.

- Mamma, de förstör min lek.

Jag som precis förundras så över mitt tålamod säjer milt men bestämt.

- Grabbar! Lämna henne ifred.

Och då gör de väl det??? och jag förundras över att taket inte har briserat en enda gång på hela dagen, att Filip inte har sagt,

- Du behöver ju inte bli så sur. Eller att jag inte behövt gå undan och räkna till tio en enda gång. Ja,kort sagt jag förundras över mitt tålamod.

Påsken är så-å-å lång....särskilt när man inte har nåt särskilt för sig.

Men, igår hade vi knytis hos Peter och Angelique massor med supergod mat och vi åt och åt. men hamnade i koma så kvällen blev absolut INTE lång. Vi hade också en liten "käring i huset igår......