Det är både tidsödande och krävande att baka med barn. Inte för att jag har gjort det så-å mycket men nånstans så känner man ju att det ingår liksom. Ja, i uppfostran att ha bakat med mamma. Och det är en sån där sak som i alla fall någon gång måste ske....

Tyvärr är jag en sån där som kl.20.00 på kvällen kan komma på..

Nej! undra om det inte är dags att baka lite. Även om jag aldrig någonsin lyckats helt med ett bak har jag ALLTID höga ambitioner.

Eftersom jag har väldigt dålig erfarenhet av bakning så tycker jag ALLTID att ½ liter låter lite åsså bakar jag på en liter och slutar alltid ensam kvar i köket till mitt i natta innan bullbaket är över….Puh!!

Vem som helst fattar att det kräver energi.

När man bakar med barnen måste man förbereda genom att ta fram allt som behövs och slå på ugnen…innan. Plocka bort alla "leksaker" och läxböcker kanske gårdagens frukost från köksbordet ;)

Mäta upp ingredienserna är bra att göra innan och sen får man ägna en hel halvtimme åt att ta bort nyfikna fingrar och be dem gå och tvätta sig.

Det blir också en del avbrott med dammsugare och dyl. för att ta undan allt som ”tappas” på golvet. Ibland får man rent av börja om….telefonen ringer och fingrarna måste tvättas igen. Salt istället för socker är inte helt ovanligt då börjar man om svarar i telefonen tvättar fingrar tar fram dammsugaren, emedan degen jäser har någon somnat i soffan och själv måste man tvätta köksgolvet, bordet, väggarna och disken…det rullar på och man är långtifrån sysslolös.Därför köper jag mitt fikabröd på konditori och kan ligga i soffan och kolla på teve istället

Ciao!

Jag måste bara visa hur fint som helst...fotot är i passfotoformat och jag har fått hjälp att förstora det. En kul grej fotografen bjöd på när vi var där för visumfoton, ja det heter så...de har speciella mått.

Jag kan varmt rekommendera att gynna fotografer på "orten" för sådana här saker. Det kan bli hur bra som helst.

Den är alltid lika rolig ha ha ha ...

Efter tiotimmars nattarbete och väldigt l-i-t-e sömn!!!!

Var kan magneterna vara.....?

Måste vara jordens bästa uttryck.

Lätt att ta till.För att förvirra !

När man fått en utförlig förklaring om något, men inte helt lyssnat utan svävat iväg i tankarna och HJÄLP!! Vad har blivit sagt?

- Ja, men hur menar du då ? Åsså får man allt berättat för sig en gång till och den som berättar känner att man kan inte vara tydlig nog tydligen ;)

I bland svävar jag iväg. Kan planera dagen, vad jag ska handla undra hur det går för barnen tänka på nästa helg osv.

Under tiden pladdrar nån i mitt öra men jag hör ingen ting. Jag mumlar mmm, ja-a, hm...tills jag braskar till med

- Hur menar du då ? Eller när man verkligen lyssnar på hur en bilmotor fungerar och vilken ventil som är orsak....OCH jag fattar ingenting ?

- Hur menar du då ? (absolut inte för att man vill få det återberättat igen) Oftast får man inte det heller för den som förklarar ger upp där.

Eller när barnen kommer med det omöjliga förslaget om att om du skjutsar mig till stan och hämtar …emedan… och sen hämtar mig och så kan vi tillsammans.

- HUR menar du DÅ att jag skulle….

Ciao!

- Hur går det nu utan Fredrik ??

- Har han redan farit ??

- Men har han varit borta en månad, hur går det?

De dagar jag inte får en fråga av det slaget är få. Och folk är verkligen omtänksamma.

Nej, jag gråter inte. Jag klarar mig rätt bra.

Det är fullt upp med tre barn och få är stunderna man hinner stanna upp och reflektera.

Allt rullar….

Vi hörs via skype två gånger om dagen och ibland blir det faktiskt så att vi inte har nåt att säja för att vi pratade nyss…….Utan skype hade det blivit svårt man blir stressad i telefonen jag har svårt att koncentrera mig och det känns alltid som att tiden är knapp.

Vid skype kan man sitta, laga mat, Fredrik brukar äta frukost osv. tiden spelar ingen roll.

Så det går rätt bra med livet och de vardagliga rutinerna, men inte hinner man så mycket mer.

Jag har liksom inrutat ett system i huvudet där jag hela tiden tänker...

- Få se nu klockan är 18.33 här vad är den då hos Fredrik kanske 09.30 han borde ha klivit upp, ätit frukost och….På så sätt har jag lite koll på honom ...

Eller så tänker jag, så här brukar Fredrik göra…och så gör jag så.

Eller vad skulle Fredrik tycka ??

Det har hänt mer än en gång att jag loggat in mig på jobbet med Fredriks personnummer ?

Det är hur läskigt som helst…jag försöker tänka när jag någonsin måste använda mig av Fredriks personnummer för att göra något och det finns inte i min vardag ???

Så plötsligt är det det naturligaste i världen när jag kommer till jobbet att logga in hans personnummer ?

Det är klart att jag saknar och längtar men jag är också helt inställd på att det snart är slut att vi ska dit att det bara är en kort period av ett helt liv och att det är mödan värt.