- Hur går det nu utan Fredrik ??

- Har han redan farit ??

- Men har han varit borta en månad, hur går det?

De dagar jag inte får en fråga av det slaget är få. Och folk är verkligen omtänksamma.

Nej, jag gråter inte. Jag klarar mig rätt bra.

Det är fullt upp med tre barn och få är stunderna man hinner stanna upp och reflektera.

Allt rullar….

Vi hörs via skype två gånger om dagen och ibland blir det faktiskt så att vi inte har nåt att säja för att vi pratade nyss…….Utan skype hade det blivit svårt man blir stressad i telefonen jag har svårt att koncentrera mig och det känns alltid som att tiden är knapp.

Vid skype kan man sitta, laga mat, Fredrik brukar äta frukost osv. tiden spelar ingen roll.

Så det går rätt bra med livet och de vardagliga rutinerna, men inte hinner man så mycket mer.

Jag har liksom inrutat ett system i huvudet där jag hela tiden tänker...

- Få se nu klockan är 18.33 här vad är den då hos Fredrik kanske 09.30 han borde ha klivit upp, ätit frukost och….På så sätt har jag lite koll på honom ...

Eller så tänker jag, så här brukar Fredrik göra…och så gör jag så.

Eller vad skulle Fredrik tycka ??

Det har hänt mer än en gång att jag loggat in mig på jobbet med Fredriks personnummer ?

Det är hur läskigt som helst…jag försöker tänka när jag någonsin måste använda mig av Fredriks personnummer för att göra något och det finns inte i min vardag ???

Så plötsligt är det det naturligaste i världen när jag kommer till jobbet att logga in hans personnummer ?

Det är klart att jag saknar och längtar men jag är också helt inställd på att det snart är slut att vi ska dit att det bara är en kort period av ett helt liv och att det är mödan värt.