Så här pigg är man efter tio timmars nattarbete. Idag -20 grader.

Nu har jag precis skjutsat `kidsen´till skolan och ska själv dö på kudden.

Ingen kudde är så skön som kudden är efter ett natt skift.

Inombords känner man sig så här………………

Likt byarna i Afrika borde vi svenskar i bostadsområden och villakvarter bygga upp en känsla av att vi är….tillsammans, bry oss om varandra och ta hand om varandra.

Det är ju ingen lätt match att uppfostra barn det vet väl alla.

It takes a village to raise a child in Afrika- mer behöver inte säjas uttrycket är lätt att förstå.

Men man kan tydliggöra och göra vissa jämförelser.

Det finns en särskild förpliktelse i afrikanska byar (så tror jag vi skulle välja att uttrycka oss). Man tar hand om varandra. Även om man inte hör till samma familj så tar man hand om varandra.

Om du träffar en afrikan i Sverige så får du veta att regelbundet skickar man pengar hem till byn oavsett vilken lön man har. Man delar ändå med sig.

Vid ett giftermål i Afrika samlas man långt före till en middag hela byn och planerar och delar resurserna för att det ska bli så bra som möjligt. Vid begravningar finns hela byn med och stöttar den närmaste familjen i sin sorg. Bara för att man vet att sorg är tung att bära ensam (vem vet inte det).

Här hemma kan vi bo och leva helt utan vänner utan att känna våra grannar.

Ha en adress men utan att vara känd av någon i stan. Man kan begravas utan att någon är närvarande.

I Afrika är byn själens spegel.

Och det förändras inte i städerna där blir kvarteren små byar där alla grannar umgås med varandra på kvällarna, delar drömmar, hopp, sorgliga saker och gläds åt att ha vänner att dela något med. Om någon flyttar ut från byn eller kommer tillbaka så är hela byn där och tar farväl eller tar emot.

Vi skulle så väl behöva den här byn i vårt samhälle. I västerländerna tenderar det att bli politikernas sak vad staden formas till att bli. Vi behöver en själ i samhället som lever och andas. Inte en institution med lagar och förordningar

Ingen skulle sparka sönder busskurerna då, eller göra inbrott i grannens hus det skulle vara allas ensak Om man frågar barnen i Afrika vad de vill med deras liv. Så svarar alla ungefär samma sak. De vill bli advokater, doktorer, och framgångsrika affärsmän. Det skiljer sig inte särskilt från vad våra barn vill bli. Men deras syfte är något helt annat. De vill bli framgångsrika för att kunna ge vatten åt sin by eller för att hjälpa gamle mor som inte nödvändigt är den biologiske modern.

Jag skulle vilja säja att:

It takes a village to raise a child.

Vart än man befinner sig på jorden. Om vi bryr oss lite mer, om vi hade tid för varandra i vår omgivning skulle våra barn älska oss mer och vilja ge mer tillbaka.

Om alla vuxna tar ansvar för varandras barn skulle vi ha ett samhälle i harmoni, inga slagsmål, inget våld, ingen förstörelse ingen mobbing. Det skulle vara allas ensak. Vi skulle välkomna varandra ta hand om varandra och se vad som sker runt om oss. Vi skulle aldrig tillåta att det som skadar andra får ske.

Förr i byarna runtom i Sverige visste alla allt om alla, rötäggen togs om hand, eller man såg åtminstone till att man visste vem som gjort vad…….

Idag är det lite fult att bry sig….. Man skvallrar.

Det är ju trist att busskurerna sparkas sönder men det är ju polisens ensak.

Om någon retas eller mobbas så beror det snarare på den som mobbas än på de som mobbar.

 

Nej vet ni vad jag ska ta en stilla promenad i vårsolen trots - 25  grader Under tiden ska jag fundera över `hur jag kan bry mig mer´…………

Jag gör som alla andra...även om det finns ett svagt, avsvalnat intresse så gör jag som alla andra. Fast förr ni vet slutet av 80 början på nitti då stickade jag massor. Tröjor och koftor och allt, allt....det var ganska mediterande att sitta i soffan med en stick.

Så nu tänkte jag börja meditera igen och göra som alla andra. Jag har frågat om receptet på Williams skola där stickar fröknarna mössor.

En av de snälla lärarna sa att hon kunde skriva ut mönstret, ja det heter ju faktiskt mönster åt mig...men mönstret består av "i princip" en mening.

Hur lätt som helst..

ÅREMÖSSAN

• Lägg upp 38 maskor på sticka 10
• Sticka därefter en avig och en rät maska (resårstickning)
• När tre meter av garnet återstår maskar du av och syr ihop mössan.

      uppläggningskant mot avmaskningskant.Sno sedan ihop toppen .

• Maskantalet utgör alltså längden på mössan

Garnet heter Milano (88 kr.)och det är ett ull och alpacka garn som är ojämt tjockt i hela nystanet svårt som tusan att sticka med men man får väl upp flytet.

Agnes ville också vara med så hon rusade och hämtade grillpinnar och ett garnnystan, men det går ju inte så bra.

Min mormor lärde mig att sticka "tror jag"......Så....MORMOR..hjälp!!!

Jag har ju inget tålamod.......Vi får se snart kanske hela familjen går omkring med Åremössor - det blir som med "Stenmarksmössan" vem minns inte den.

Jag har slutat snusa och alla har varnat mig för denna vånda.

Man svettas på natten, man vill ha något under läppen, man vill ÄTA, man blir rastlös och man blir arg …..

Men ingen, ingen har berättat hur FÖRSTOPPAD man blir.

Och av hur många blodtrycksfall på toa man svimmar ….

Hur många drömmarna är om livet innan detta.

Ja, kort sagt ingen har berättat om kampen mellan liv och död. Det känns så.

Min strategi lyder:

Det finns en morgondag den kan betyda en snusdosa full av snus eller inte.

Det är upp till dig själv!!

Åsså går ännu en dag i helveteslandet …. ibland har jag glömt, ibland kommer det till mig.

Många frågar när jag slutade och det är ingen hemlighet (längre det var ju mitt allra hemligaste nyårslöfte) 2008-12-28 kl.20.03

Vem glömmer det? (och faktum är att det inte ens var meningen det bara blev så ..typ!)

Jag vet att när jag slutade röka, ja-a jag har gått igenom det också…

Då fick jag massor av energi över… till annat… jag sitter här och väntar på allt annat som jag kan göra, få se n.å.n.t.i.n.g i alla fall. Men icke !!

Jag har ju anat mig till vart en del av energin har gått  Det har ju blivit en och annan rad om man säjer så ……!

En väninna ifrågasatte timmarna på mitt dygn hon hävdar med bestämdhet att hennes dygn bara har 24 timmar, jag å´ andra sidan hävdar att så behöver det inte alltid vara man lånar lite här och lite där och så ger man tillbaka ibland.

Så det jämnar ut sig i längden liksom. Då blir en dag längre och en annan kortare, fattar ni? Fiffigt va ?

Jag slutade snusa för att jag blev äcklig ….så är det….Man förvandlas med tiden till ett äckel-päckel

Jag snusade alltid ”påssnus” ALDRIG!! lössnus det finns gränser (även för mig) för hur äcklig jag kan bli?

Jag slutade lägga ut snusen i toan, soporna eller utläggningslocket.

Jag tyckte det var helt okey att lägga snusen på vardagsrumsbordet eller nattduksbordet.

Ja-a för jag borstade tänderna la in en snus och gick och lade mig. Men innan jag somnade la jag ut snusen på nattduksbordet. Jag vet att många föredrar att sova med snusen inne. Men det har aldrig varit något för mig.

Ja, du läste rätt i en snusares värld finns saker…..som….andra inte kan sätta sig in i, den sortens empati får aldrig en snusare.

Jag kunde inte vara vaken utan snus en sekund. Så fort jag la ut så la jag in och så höll det på. Jag visste ALDRIG vart jag lagt min snusdosa och för säkerhetsskull hade jag aldrig bara en påbörjad utan ofta tre…och ändå fanns det aldrig snus när jag behövde.

Jag hörde till dem som aldrig köpte stockar med snus -

En psykologisk drillning av mig själv och min hjärna.

Om jag har för mycket snus hemma snusar jag mer…..om strävan efter att skaffa mig snus hela tiden finns så snusar jag mindre…funkar på några men inte på mig!

Det blev en ekonomisk förlust.

Visst har det hänt att jag skyndat till statoil 23.55 innan stängning för att skaffa snus.

En gång när Filip var nio kanske….var jag så trött och snuset var slut så jag tänkte att han kunde åka och prova köpa snus åt mig. Men vilken tur jag har, han är klokare än sin mor. Han svarade.

- Är du galen! Jag får inte köpa snus man måste vara arton för det.

Fredrik, pappan i huset är mer snabbtänkt så han säjer, (på skämt!!!)

- Du kan ju ta på dig lösmustaschen ???? hi hi hi. Men nej, jag fick lösa det själv.

Inte ska man locka barnen in i fördärvet.

 

Jag har gått upp några kilo i vikt men jag lovar kommer bara magen igång och jag är nyskiten nästa gång jag väger mig. Då visar vågen lyckosiffror igen………..

CIAO!!!!

 

I´m walking on sunshine whoooooo, I´m........

Jag har varit och gått igen...det blev en timme igen....och jag är bra.

William skulle bara följa med efter en och en halvtimmes hockeyträning så skulle han naturligtvis med, jag varnade honom men vem har någonsin brytt sig om en "Beware of the dog "- skylt.....det kunde bara sluta på ett sätt. Han är helt färdig.

Men....han följer inte med igen och det är ju bra.

Och som den gode moder jag är så sa jag naturligtvis,

- Vad var det jag sa?

CIAO!

(Jag saknade dig Malin, du hade behövts det har ju blivit en tradition och nu är Angelique med också och den här sträckan är perfekt....nästa gång!

 (upplevt mkt sent igårkväll söndag) 8/2-09

Jag steg in genom dörren (förlåt,vacklade) klockan var 23.15

Fredrik satt vid datorn.

Jag siktade med pekfingret, laddade med tummen, fyrade av……..och sa

- I kill you…(förlåt, flämtade)

Eller varför inte.- I kill for money but you are my friend so I kill you for NOOOOTHIIING!  

Plogbilen kom förbi här lite tidigare. Bara en snabbis men ändå. Ett besök.

Fredrik har skottat hela helgen och snön har formligen vräkt ner varje dag.

Normalt så är det så här:

Vi skottar aldrig på morgonen vi sover hellre och tar sats från husväggen med bilarna, bumpar i 190 över plogkarmen, pustar ut, tänker JA! jag klarade det och så går färden vidare till jobbet.

Om jag då händelsevis vilket 9 ggr av 10 alltid händer är ledig eller jobbar eftermiddag eller är ensam för att FREDRIK JOBBAR BORTA.

så är det jag som får skotta…själv………….I kväll (efter all snöskottning som jag bara inte tagit del av) så tänkte jag.

Fredrik den stackaren har ju skottat så mycket så jag tar plogkarmen (det var ju den plogbilen kom förbi bara för att lämna…)

Jag hoppade raskt i kläderna för att gå ut och få det gjort helt enkelt.

 

Och vad skådar jag…När Fredrik skottar bygger han monument, oöverstigliga berg, torn höga som…f-n själv!!! Nitti graders backar……

Vi har ETT ställe att tippa vår snö på. Höger sida om bron,  vänster om du ska in, eller varför inte öster sida och kommer på besök.

 

Det var bara det att just den här aftonen måste man OBSERVERA nu detta.. först över lutande tornet i pisa med full snöraka á 300 kg för att sen åka ner och tömma. Vi pratar alltså inte bara om EN full snöraka.......

(Det finns bildbevis.)

Jag hatar att säja det men för ett muskelberg verkar det ju ha varit mer roande än arbetssamt att åstadkomma detta torn…………

 

Droppen för mig och snöskottningen kom egentligen långt före denna kväll.

Jag råkade vara ute på gården, få se nu kan jag ha skottat??? Mest troligt.

När brevbäraren kom förbi, han också bara snabbt.

Jag tänkte snäll som jag är att istället för att han ska behöva sätta posten i lådan så går jag fram och hämtar den. Vad säjer han då?

- Tack, så vänligt……Nej, inte vår brevbärare….

- När ni ändå skottar för brevlådan kan ni väl göra en större öppning. Vi kör sönder bilarna i plogkarmen annars och våran postrunda tar aldrig slut när vi måste backa vid alla postlådor.

- Nej eran postrunda tar aldrig slut när du måste stanna och påpeka för alla hur man skottar har du provat skotta själv kanske? Plogkarmen har jag för övrigt inte lyckats med ensam….det var nån annan som var på besök med den, men tack för vänligheten jag ska skärpa mig i fortsättningen. SA JAG JU INTE……

Vad tror de, det är inte alla som bygger monument när de skottar…

Senare under dagen har jag det stora nöjet att sitta och läsa i avfallsalmanackan en mycket avkopplande läsning för er som aldrig provat man får lära sig om både det ena och det andra vad gäller avfallshanteringen i vårt avlånga land…. Där går att läsa på första sidan ovanför JANUARI månad.

Kom ihåg!

Skotta VÄGEN fri från snö där sopkärlet ska dras fram till sopbilen.

 

NEJ, det räcker inte med att skotta GÅRDEN fri och bygga monument man ska skotta VÄGEN fri.

Halleluja!!!!

 

(vi var i alla fall först av alla på gatan att bli av med plogkarmen   )

I helgen har jag varit fullständigt galen över min handväska......Jag hittar aldrig det jag söker och jag gräver och känner och gräver och känner.

Det fanns en tid då jag försökte strukturera upp innehållet i handväskan. För hur det nu är så behöver man ju på nåt sätt allt som finns där...nån gång.
Jag bestämde mig för att köpa en mindre handväska och dessutom hade jag hört att det var lite trendigt med handväskor och att de gärna skulle heta nåt exklusivt och kosta 10.000 kr. (det har ju blivit en hel vetenskap)
Men för mig räckte det med att den blev mindre jag hade inte velat se Fredriks förvridna ansikte när jag talade om för honom att handväskan kostade 10 000 kr (det är ju ingen Harley Davidson precis...eller hur Fredrik ;)
Ja, jag inhandlade alltså en liten (den svarta) handväska och fick ner min börs och några bindor......Ja-a...alla har väl bindor i handväskan. Inte alltid kanske men en gång i månaden i alla fall.
Tills den dagen då vi jobbade med ett projekt på jobbet och pärm och kollegieblock också skulle med. Jag är ingen kasch-pås bärare det har alltid varit svårt för mig att lasta viktiga saker i en plastkasche (observera min stavning...det tog många vuxna år för mig att lära mig att det inte heter kasche utan kasse med betoning på S.)
Så jag dammade fram min före detta handväska den bruna kanvasväskan som rymmer ooooääändligt med saker.
Herregud, jag har heller aldrig använt skötväska däremot rymliga handväskor som överallt varit fullproppade med blöjor, nappflaskor, vällingpulver och extrakläder utifall att. Till och med på bio har jag släpat på detta fast jag har å andra sidan inte varit på bio så många gånger utan barnen,  när barnen var små, mindre. Men de få gångerna var allt med utifall att........
I min bruna kanvasväska får jag ner massor två pärmar, kollegieblock vantar en mössa etc. etc.
Så jag löste problemet genom att ta fram min bruna kanvasväska och så stoppade jag ner min svarta väska i den stora väskan på så sätt kunde jag strukturera lite, genom att ha börsen i den svarta i den bruna så visste jag alltid var börsen var utom de gånger då jag bara kastade ner börsen i väskan utan att tänka på ORDNINGEN!!!
Sen har man ju alltid en massa viktiga kvitton, lappar med telefonnummer lypsyl,låssprej (Fredrik tvättar alltid bilen precis dagen innan det blir -20 grader ute.)
Men det är inget problem längre för jag saknar ALDRIG låssprej mer. Jag har varit utan alldeles för många gånger. Alla dessa "små"prylar de stoppade jag i en tredje liten svartmedvitaprickar väska. För att få lite ordning och struktur i handväskan.
Och livet kändes underbart!!
Jag kunde nästan fråga någon som gick förbi.
-Säj, vad du vill att jag ska ta upp ur väskan !
- Nej, men....
- Jo, jag lovar vad som helst.....

Men det gjorde jag ju aldrig det kändes bara så befriande.............tills jag
började kasta omkring allt och strukturen försvann.
Det viktiga kvittot hittades på hallgolvet min börs vart var den....när jag hade bråttom och behövde den som bäst.
Den svarta handväskan åkte ur den var bara i vägen för det låg ju aldrig något i den och den lilla prickiga fick följa med för den låg ju oftast i den svarta.
Så var det i helgen!!! Det som söktes fanns bara INTE där, förrän jag stoppade ner näven och sökte något annat.
Jag älskar min bruna kanvasväska den rymmer så mycket och jag har lagat den flera gånger men nån struktur i den verkar vara svår att hålla. Jag borde kanske köpa en ny-något större än den svarta kanske....då blir det kanske ordning igen......