Alla inlägg under februari 2009

Av Helena - 8 februari 2009 16:43

Det kan ju lätt verka som att jag söker händelser........men allvarligt talat. Sitter i lugn och ro och "avnjuter" en tacotallrik (på fredag). Och vad skådar mitt norra öga!???, jag utbrister när jag sätter ett tacoskal i halsen.

-VEM HAR TAPPAT EN TAND????

Jag lovar jag formligen exploderade ut orden.......och det blev dödstyst.. tills William "piper".

-Det är bara jag.....jag tänkte inte tala om det för er för jag ville kolla om tandfén verkligen finns och enda sättet är ju om ni inget vet...;).Klurigt! Hur klurigt som helst hi hi hi......Men ändå..det råder alltså en viss tveksamhet trots all vånda, all väntan, vatten som dunstar etc. etc.

-Ja, men då var du väl snabb den här gången? Sa en väninna.

-Absolut...svarade jag! Det var bara det...att..vi hade ingen guldpeng.

Ja, det är dagens sanning vi hade ingen guldpeng och hela lördag var vi upptagna med diverse så det kunde inte fixa síg ens då, jag jobbar verkligen på det. Men så här är det.

Varje dag tänker jag undra hur många otappade tänder som är kvar egentligen?

(kolla själv hur klurigt han gömt glaset bakom blomkrukan....) 

Av Helena - 6 februari 2009 19:15

Varje fredag , varje vecka Om vi inte åker bort.

Eller på sommaren, vi tar sommarlov från tacos och det är för att Fredrik och jag är så spyless på tacos.....men börja aldrig en tradition som du sen inte orkar upprätthålla, barn är hopplösa på det.

Om jag frågar en fredagmorgon -Vad tycker ni vi ska äta till middag idag?

Då tittar barnen på mig som att jag damp ner från Mars......TACOS!!! Såklart det är ju fredag.

Åsså blir det tacos för det är ju fredag......Men vi tar sommarlov!!!!

Precis som vi gör med datorspel och PS2 fast det håller aldrig. När vi allihop varit hemma under samma tak i två veckor då gör jag och Fredrik allt för att hitta underhållning åt barnen och då är det data och PS2 förbudet som hävs allra först.

Men aldrig, aldrig börjar vi äta tacos..........

Nu är det vinter och nu äter vi tacos, och ändå frågar barnen vad ska vi äta?

Men det är ju inte helt bra med tacos även om det är en väldans massa grönsaker så får man ju i sig palmolja på kuppen och det har jag hört är inte bra, för kroppen kan inte bryta ner palmolja så den lagras i de inre organen och i levern framförallt. SÅ det har vi försökt ta oss förbi vi äter tortillabröd och pitabröd för att variera oss.........Fredag är en riktig återhämtare för oss, på fredag laddar vi för helgen för oftast är helgerna fullbokade.

Imorgon har vi Brottningstävling i pontus A-hall och Innebandy ute på hertsön Agnes ska till kusin Karl som fyllde 6 igår.

Söndag åker vi skidor, Agnes sjunger i kör och jag tänker hinna jobba en sväng........CIAO! 


Av Helena - 5 februari 2009 12:21

Av Helena - 5 februari 2009 12:11

Nu mer har jag kameran med mig överallt, NEJ, Jag har ingen telefon

(mobil) med kamera…Jag har ju bojkottat mobilt leverne i hur många år som

helst.

Min första mobil fick jag julen-07 av misstag.

Fredrik gav mig en super exklusiv mobil i julklapp julen-07, jag hade

aldrig ägt någon mobiltelefon tidigare…vilket har varit mycket bra

eftersom det ALDRIG är motiverat för barnen att äga något INNAN mamma &

pappa.

Nå väl familjen har klarat sig bra med en ericsson i köksskåpet oftast

oladdad och definitivt ALDRIG med.

D.v.s vi har aldrig använt mobil…alla våra vänner har alltid ringt

förgäves, det är dags att få fram sanningen nu.

Och när jag då så snyggt fick en mobil i julklapp så kände jag direkt……

( en bruksanvisning ….nej, det går bara inte.)

Jag vill inte ha den.

( Jag tror att jag kommer att återkomma till ämnet –bruksanvisningar så

småningom de har en stor betydelse i mitt liv)

Fredrik lämnade tillbaka mobilen men behöll en ny till sig själv.

–Det är ju bra om du vill ha tag i mig när jag inte är hemma???

Så jag fick den gamla ericsson telefonen och laddade den och lade den i

väskan och numer är mitt nummer ett ganska välkänt begrepp runtom och jag

har- men inte ofta kunnat känna ett behov av att ha den med.

Men,.. nej den har ingen kamera och därför har jag för det mesta med mig

min kamera ifall jag vill fota min telefon eller så….

I år var första julen vi gav bort en mobiltelefon i julklapp.

Vår äldste Filip (11 år ) ansågs mogen….och som han har tjatat….men jag har alltid haft starka argument.

-Jag var 43 innan jag fick min första mobil, du är elva grabben.

Nåväl, julklappen skulle inhandlas och visst fick den minst kunniga det uppdraget.

Vet ni vad som hände?!!

Den vänliga försäljaren hade ett erbjudande även till mamman i familjen....

Vem kan motstå?.

Han började jiddra om vilket abonnemang och vilken

telefon jag hade men ICKE jag vet ju att telefonen är från stenåldern ,

och abonnemang – Har jag ett sånt?

I alla fall så sa jag att telefonen ligger i bilen.

- Jag har den ju

nästan aldrig med…

Han fick mitt telefonnummer, det var nödvändigt.

Och mitt nummer kan jag men det tog tid att lära sig.

Hur många samtal har inte Fredrik fått –Du, vad har jag för nummer ??

Han fick mitt nummer och fortsatte vid datorn…..hoppsan …jag hade visst

min "Flintatelefon" i väskan för där plingade det precis som när jag får

SMS….och jag var tvungen att förnedrat ta upp min riktigt urgamla-urnötta

ericsson på disken. Försäljaren rörde inte en min (tydligen rätt van vid

detta fenomen) Det var han som skickat ett SMS det borde jag väl fatta vad

skulle han annars med mitt nummer till?

-Ska du fortsätta ringa med ditt abonnemang??? Svaret var rätt, - JA på

frågan betydde nämligen en mobil helt GRATIS! Jag fick en röd supersnygg

mobil FERRARI helt gratis bara jag fortsätter mitt abonnemang tolv

månader till……och…. Fredrik blev jätte sur!!!!

- Den där mobilen kostar 300 kr men du, du betalar gladeligen 69

kr/månad i tolv månader (utan att egentligen veta om du kommer att kunna

utnyttja abonnemanget fullt ut i fall vi flyttar abroad, remember!!!)

Men poängen är ju…..Att den var gratis!!

På väg ut ur affären möter jag en jobbarkompis, jag blinkar och visar

tummen upp.

- Det här, det är en riktigt bra affär……..och jag träffade på en riktigt

god försäljare han kunde sin kundurtyp…..och jag är mycket nöjd.

Men nu heter min telefon Samsung och jag saknar ericsson ibland……



Av Helena - 4 februari 2009 12:18

Av Helena - 4 februari 2009 12:02

Storebror i huset är shopoholic…..

Våra barn har varken veckopeng eller månadspeng!!

Vi ger efter behov och julklappspengar och födelsedagspengar får gå till MYCKET.

Det funkar för det mesta.

Men, vi har en storebror i huset som aldrig slutar planera sina inköp.

Även om pengarna är slut, man blir helt förtvivlad alla hemska lån som man kan få via SMS och annat . Han kommer att bli en sån…..

Jag brukar säja.

–Men du kan ju inte köpa nåt dina pengar är ju slut?!!.

-Ja, men jag kommer ju att få 2014 när jag fyller 17….( kanske inte så långt fram i tiden men definitivt är alla pengar för nästa år redan inplanerade.)

Jag ruvar på en djävulskkupp, nämligen förbjuda släkt och vänner att ge pengar……

. kan man ju INTE göra. Nej, jag vet. Men man vill ju. ...

Flera gånger har vi bestämt att nu drar vi igång med månadspeng.

Men då kan jag tala om att det är precis som med tandfen, vem bär ansvaret att betala ut månadspengen och vet ni hur mycket det blir till tre och jag har ALDRIG pengar i börsen. Det kan bara aldrig funka hos oss och vad pengarna ska gå till är inte tydligt nog för plötsligt i ett månadsslut kan han komma..

-Du är skyldig mig 200 kr jag fick ingen månadspeng förra månaden och nu börjar en ny…..

( Och då tänker jag, alla tre, ingen fick förra månaden!!! Hur mycket blir det….?)

 - Men allt godis, bio, bad, fika, buss, kläder……( känn dig blåst!!!!!)

-Vem har sagt att de skulle räcka till det.

Ja, vi får skylla oss själva. Vi är inte tydliga nog, men det är inte heller helt lätt.

 

Än har inga knep kommit men tro mig jag är förberedd.

Stirrar man nog länge med vidöppna ögon utan att blinka så kommer tårarna och har de väl kommit så är det lätt att få dem att flöda, och vill man ha något nog mycket då gråter man !!!

Fast det hör ju mer tjejer till, men vi har ju en tjej i familjen också.

Hon ber mig hämta pengar från hålet i väggen eller använda kortet för det är ju outtömligt.

 

Det är jobbigt också att tjata om vad allt kostar, nej det kostar si och så vi har inte råd.

Hur ofta har man inte råd egentligen? Det är ju bara det att en Barbie för 300 har väldigt låg prioritet jag skulle säja ingen, men man använder ändå samma uttryck.

En gång har vi gjort nåt väldigt bra, tyckte vi, med våra pengar och våra barn. Vi instiftade godislöfte....om man inte äter godis på ett helt år får man tusen kronor. Filip ratade det direkt det var inte väääärt det!!!

Men William var med och gode gud! Vad duktig han var, han var övernoga om man nu kan vara det. Fredrik och jag diskuterade när året började närma sig sitt slut att det vore bra om William fortsatte ett år till. Hur motiverar vi honom till det? Ja, tänkte vi han får en bonus för att han varit så duktig.

Så när det var betalningsdags fick William sin tusenlapp och femhundra kronor i bonus för att han varit så duktig.

-Så nu tänkte vi att du kunde fortsätta ett år till.

Men vi fick bita oss i arslet för det var inte vad William tänkt.

-Åh! Fick jag femhundra till. Tack! Men nåt mer godislöfte det blir det inte.

Mycket dåligt planerat av oss, kom alltid ihåg att barn är smartare.

 

Jag hade med Filip(storebror) när jag skulle inhandla avslutningspresenter till några fröknar.

Jag hade en begränsad summa pengar som jag ville skulle räcka till så mycket som möjligt.

Vi gick runt i affären och Filip kom med många förslag men fick hela tiden till svar.

 –Nej,vi har inte råd med det.

 – Nej, pengarna räcker inte till flera.

Till sist drog han mig i armen och väste i örat.

-Vet du hur pinsam du är? Alla tror ju att vi är fattiga.

Och det är för en elvaåring pinsamt.

Jag som trodde att jag aldrig kunde bli pinsam för mina barn. Ni vet alltid käck och ungdomlig på nåt vis. Inte en mamma som är pinsam nej, det ligger inte för mig.

Ingen är så medveten som barn och hur viktigt är det inte med de rätta märkena. Jag skulle kunna skriva en ordlista för sista året har jag lärt mig så mycket som jag inte hade en aning om.

DC, Quicksilver, Adio, Volcom, Etnies, Rip Curl

Och många, många fler…….de kostar dessutom skjortan.

 

Filip ringde mig igår på jobbet han skulle ut på stán med en klasskompis de skulle på JC och kolla in klädrean. Han undrade om det gick bra och om han fick köpa något.

Jag sa att det var OK om han hittade någon tröja eller så.

Senare ringde han igen.

-Du är skyldig mig 258 kr för två t-shirtar och två par kalsonger.

Puh!! Tänkte jag inte mer. Och i nästa andetag  -Jag hittade en skitsnygg skidjacka för 1800 kr men den köpte jag inte……..Gode Gud!!! Det hade ju för den delen aldrig gått för så mycket pengar har han inte hemma så att det hade varit möjligt men…tanken…fanns…ju….

Det kommer att bli en mardröm jag vet det redan. Det gäller bara att vara långt före med en djävulsk plan hela tiden då ordnar det sig nog.

 

(och förresten Malin…jag har svårt att gå i trappor, köra bil, sätta mig i en stol etc. etc. går det någonsin över?...)

Av Helena - 4 februari 2009 08:42

Det var väl ett väldigt tjatande om detta......men jag börjar allvarligt bli orolig. Kan barnen rent ta skada av traumatiserade upplevelser kring tandfen och vad det innebär....I morse, igår kväll, de SÅG inte att hon varit. Strutpengarna står kvar!!!???

Ingen fråga, ingen sa och idag kom jag själv ihåg det först av alla.....men nej, jag passerade nära, nära försökte( inte peka) men ja, ni vet...ingenting...de förstod inte, såg inte gick till skolan helt ovetandes.

Filip den äldste har hittat dem UTAN att säja till sina syskon.

Han tog raskt bussen in till stan för att shoppa. När man är elva räcker pengarna inte så länge men man tror att de finns där i all oändlighet.

Nej, jag har bestämt mig för att vänta ut dem helt enkelt.

Så när de tappar nästa tand, då ska de minsann få veta hur noga det var med tandfen förra gången.

Av Helena - 3 februari 2009 12:04

Jag skojsade bara. Klart att tandfen finns, lägg särskilt märke till vingarna!!!! Jag tänkte faktiskt när jag var och "fixade pengar", att "jag ska köpa vingar för pengarna". Nej, det är klart att jag inte gjorde barnen ska ha pengarna och nu innan jag sticker till jobbet har jag gjort småstrutar av tjugolappar......Var det för lite??? Men herregud! de är ju tre och dessutom ska vi på bio i helgen :)

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3 4 5 6
7
8
9 10 11 12 13 14
15
16
17
18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2009 >>>

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Tidigare år

Länkar

Sök i bloggen

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards