Likt byarna i Afrika borde vi svenskar i bostadsområden och villakvarter bygga upp en känsla av att vi är….tillsammans, bry oss om varandra och ta hand om varandra.

Det är ju ingen lätt match att uppfostra barn det vet väl alla.

It takes a village to raise a child in Afrika- mer behöver inte säjas uttrycket är lätt att förstå.

Men man kan tydliggöra och göra vissa jämförelser.

Det finns en särskild förpliktelse i afrikanska byar (så tror jag vi skulle välja att uttrycka oss). Man tar hand om varandra. Även om man inte hör till samma familj så tar man hand om varandra.

Om du träffar en afrikan i Sverige så får du veta att regelbundet skickar man pengar hem till byn oavsett vilken lön man har. Man delar ändå med sig.

Vid ett giftermål i Afrika samlas man långt före till en middag hela byn och planerar och delar resurserna för att det ska bli så bra som möjligt. Vid begravningar finns hela byn med och stöttar den närmaste familjen i sin sorg. Bara för att man vet att sorg är tung att bära ensam (vem vet inte det).

Här hemma kan vi bo och leva helt utan vänner utan att känna våra grannar.

Ha en adress men utan att vara känd av någon i stan. Man kan begravas utan att någon är närvarande.

Och det förändras inte i städerna där blir kvarteren små byar där alla grannar umgås med varandra på kvällarna, delar drömmar, hopp, sorgliga saker och gläds åt att ha vänner att dela något med. Om någon flyttar ut från byn eller kommer tillbaka så är hela byn där och tar farväl eller tar emot.

Vi skulle så väl behöva den här byn i vårt samhälle. I västerländerna tenderar det att bli politikernas sak vad staden formas till att bli. Vi behöver en själ i samhället som lever och andas. Inte en institution med lagar och förordningar

Ingen skulle sparka sönder busskurerna då, eller göra inbrott i grannens hus det skulle vara allas ensak Om man frågar barnen i Afrika vad de vill med deras liv. Så svarar alla ungefär samma sak. De vill bli advokater, doktorer, och framgångsrika affärsmän. Det skiljer sig inte särskilt från vad våra barn vill bli. Men deras syfte är något helt annat. De vill bli framgångsrika för att kunna ge vatten åt sin by eller för att hjälpa gamle mor som inte nödvändigt är den biologiske modern.

Jag skulle vilja säja att:

Vart än man befinner sig på jorden. Om vi bryr oss lite mer, om vi hade tid för varandra i vår omgivning skulle våra barn älska oss mer och vilja ge mer tillbaka.

Om alla vuxna tar ansvar för varandras barn skulle vi ha ett samhälle i harmoni, inga slagsmål, inget våld, ingen förstörelse ingen mobbing. Det skulle vara allas ensak. Vi skulle välkomna varandra ta hand om varandra och se vad som sker runt om oss. Vi skulle aldrig tillåta att det som skadar andra får ske.

Förr i byarna runtom i Sverige visste alla allt om alla, rötäggen togs om hand, eller man såg åtminstone till att man visste vem som gjort vad…….

Idag är det lite fult att bry sig….. Man skvallrar.

Det är ju trist att busskurerna sparkas sönder men det är ju polisens ensak.

Om någon retas eller mobbas så beror det snarare på den som mobbas än på de som mobbar.

Nej vet ni vad jag ska ta en stilla promenad i vårsolen trots - 25  grader Under tiden ska jag fundera över `hur jag kan bry mig mer´…………

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har den multikulturella galan gått av stapeln i helgen Norrmän, Svenskar, Holländare och Ungrare gjorde detta nummer som blev mycket uppskattat. Ciao!   ...

I fredags firade vi en nio åring. Agnes födelsedag och jag lyckades beställa en jättefin och god tårta.     Fast det är klart att jag tvivlade på om det skulle bli nån tårta överhuvudtaget. Solen o värmen har åter kommit till Pápa. Jag hoppas h...

I'm sorry, är ju alldeles för dumt. Särskilt vill jag säja det till mamma, som har bloggen "nästan" som vår livlina. För alla er andra där bloggen inte har nån livsviktig betydelse så är det så att för nära o kära är det en länk till vårat liv, a...

Men snart mycket snart i en dator helt nära dig !! Coming soon on.............near you. Har inte glömt. I´ll be back Ciao! ...