I helgen har jag varit fullständigt galen över min handväska......Jag hittar aldrig det jag söker och jag gräver och känner och gräver och känner.

Det fanns en tid då jag försökte strukturera upp innehållet i handväskan. För hur det nu är så behöver man ju på nåt sätt allt som finns där...nån gång.
Jag bestämde mig för att köpa en mindre handväska och dessutom hade jag hört att det var lite trendigt med handväskor och att de gärna skulle heta nåt exklusivt och kosta 10.000 kr. (det har ju blivit en hel vetenskap)
Men för mig räckte det med att den blev mindre jag hade inte velat se Fredriks förvridna ansikte när jag talade om för honom att handväskan kostade 10 000 kr (det är ju ingen Harley Davidson precis...eller hur Fredrik ;)
Ja, jag inhandlade alltså en liten (den svarta) handväska och fick ner min börs och några bindor......Ja-a...alla har väl bindor i handväskan. Inte alltid kanske men en gång i månaden i alla fall.
Tills den dagen då vi jobbade med ett projekt på jobbet och pärm och kollegieblock också skulle med. Jag är ingen kasch-pås bärare det har alltid varit svårt för mig att lasta viktiga saker i en plastkasche (observera min stavning...det tog många vuxna år för mig att lära mig att det inte heter kasche utan kasse med betoning på S.)
Så jag dammade fram min före detta handväska den bruna kanvasväskan som rymmer ooooääändligt med saker.
Herregud, jag har heller aldrig använt skötväska däremot rymliga handväskor som överallt varit fullproppade med blöjor, nappflaskor, vällingpulver och extrakläder utifall att. Till och med på bio har jag släpat på detta fast jag har å andra sidan inte varit på bio så många gånger utan barnen,  när barnen var små, mindre. Men de få gångerna var allt med utifall att........
I min bruna kanvasväska får jag ner massor två pärmar, kollegieblock vantar en mössa etc. etc.
Så jag löste problemet genom att ta fram min bruna kanvasväska och så stoppade jag ner min svarta väska i den stora väskan på så sätt kunde jag strukturera lite, genom att ha börsen i den svarta i den bruna så visste jag alltid var börsen var utom de gånger då jag bara kastade ner börsen i väskan utan att tänka på ORDNINGEN!!!
Sen har man ju alltid en massa viktiga kvitton, lappar med telefonnummer lypsyl,låssprej (Fredrik tvättar alltid bilen precis dagen innan det blir -20 grader ute.)
Men det är inget problem längre för jag saknar ALDRIG låssprej mer. Jag har varit utan alldeles för många gånger. Alla dessa "små"prylar de stoppade jag i en tredje liten svartmedvitaprickar väska. För att få lite ordning och struktur i handväskan.
Och livet kändes underbart!!
Jag kunde nästan fråga någon som gick förbi.
-Säj, vad du vill att jag ska ta upp ur väskan !
- Nej, men....
- Jo, jag lovar vad som helst.....

Men det gjorde jag ju aldrig det kändes bara så befriande.............tills jag
började kasta omkring allt och strukturen försvann.
Det viktiga kvittot hittades på hallgolvet min börs vart var den....när jag hade bråttom och behövde den som bäst.
Den svarta handväskan åkte ur den var bara i vägen för det låg ju aldrig något i den och den lilla prickiga fick följa med för den låg ju oftast i den svarta.
Så var det i helgen!!! Det som söktes fanns bara INTE där, förrän jag stoppade ner näven och sökte något annat.
Jag älskar min bruna kanvasväska den rymmer så mycket och jag har lagat den flera gånger men nån struktur i den verkar vara svår att hålla. Jag borde kanske köpa en ny-något större än den svarta kanske....då blir det kanske ordning igen......

Det kan ju lätt verka som att jag söker händelser........men allvarligt talat. Sitter i lugn och ro och "avnjuter" en tacotallrik (på fredag). Och vad skådar mitt norra öga!???, jag utbrister när jag sätter ett tacoskal i halsen.

-VEM HAR TAPPAT EN TAND????

Jag lovar jag formligen exploderade ut orden.......och det blev dödstyst.. tills William "piper".

-Det är bara jag.....jag tänkte inte tala om det för er för jag ville kolla om tandfén verkligen finns och enda sättet är ju om ni inget vet...;).Klurigt! Hur klurigt som helst hi hi hi......Men ändå..det råder alltså en viss tveksamhet trots all vånda, all väntan, vatten som dunstar etc. etc.

-Ja, men då var du väl snabb den här gången? Sa en väninna.

-Absolut...svarade jag! Det var bara det...att..vi hade ingen guldpeng.

Ja, det är dagens sanning vi hade ingen guldpeng och hela lördag var vi upptagna med diverse så det kunde inte fixa síg ens då, jag jobbar verkligen på det. Men så här är det.

Varje dag tänker jag undra hur många otappade tänder som är kvar egentligen?

(kolla själv hur klurigt han gömt glaset bakom blomkrukan....)