Ja ha, så då är det dags att börja tänka på vad man har i garderoben då !!!

Inget mer vitrocksliv, nej, nu är det privat som gäller och chocken blev enorm när jag öppnade garderoben.

Den randiga t-shirten på bild är typ det finaste jag har…….så det kommer inte att bli lätt men det måste ju gå.

Jag gjorde en ful rusning från jobbet idag.

Jag har gruvat mig så fruktansvärt över att denna dag skulle komma och idag kom den och det var mer än hemskt att gå från jobbet (som jag har gråtit)…..och jag hade inte kunnat göra annorlunda.

Jag är ledsen för det.

Tack att ni ändå gjorde det så lätt som möjligt för mig jag uppskattar det tusen...( som Agnes säjer när nåt är väldigt mycket )

Ni finns alla i mitt hjärta och det är klart Gun att varje gång jag ser det lilla  hjärtat runt Agnes hals kommer jag att minnas dig och alla andra.

Från en början var jag skeptisk. Men allt eftersom tiden går så är ju jag också bara människa och vi människor fungerar så här.

Nu när jag slutar så har jag plötsligt fått så mycket uppskattning och det är ju jätte kul… men samtidigt har jag tyckt.

- Ja-a  det är så dags.

Men …..jag är ju en eftertänksam människa.

Jag vill inte kalla mig långsint men eftertänksam och nu vet jag varför och jag gör likadant (man saknar inte kon förrän båset är tomt eller börjar bli..)…så länge man har alla dessa underbara människor omkring sig så bara är allt bra….men när de tänker lämna en så inser man plötsligt vad de har bidragit med och då vill man på nåt sätt få dem att förstå att de kommer att saknas… en pusselbit faller ifrån och den blir saknad.. tills den ersätts,  jag vet hur jag själv tänker…..OCH det jag egentligen ville säja är att…..

Försök förstå hur det är att vara EN pusselbit och sakna HELA pusslet…ni betyder alla mina dagar, och är den bästa arbetsplats man någonsin kan tänka sig.

Tänk vad roligt vi har mest hela tiden.

Och tänk vilken fantastisk insats vi gör. Det är faktiskt inte ALLA förunnat.

Och jag är ledsen att behöva säja det på en blogg MEN vi är människor jag är en av dem och det här är mitt sätt…

Fyll min blogg med kommentarer och skicka mail för så småningom är vi inte längre en del av varandra och har annat än saknaden att ägna oss åt.

JAG SAKNAR ER MASSOR!!! (redan)

Samtidigt som jag lämnade er fick jag ett SMS av en vän och det gjorde inget lättare…….

Jag kunde skriva ditt namn i ett hjärta i sanden, men då hade en våg kommit och sköljt bort det. Jag tänkte skriva ditt namn i ett träd, men då hade någon sågat ner det.

Därför skrev jag ditt namn på det säkraste stället jag kunde hitta, i mitt hjärta.