Vi bestämde att försöka ta oss till Budapest någon dag.

Nu när ändå mamma och pappa är här så kan man ju försöka få till det liksom.

Så jag och mamma köpte tåg-biljetter igår (de kostade 149kr turoretur/vx, betydligt mindre för barnen).

Och i morse 6.28 avgick tåget från Papás station mot Budapest.

Det går fler tåg under dagen men för att få ut mesta möjliga av dagen så valde vi att åka så tidigt som möjligt.

Resan tar ju 2,5 timmar i allafall. Så vi har ägnat 5 timmar åt tåg......

Och fler timmar åt det här. Vädret var inte perfekt men det var skönt 18 grader på förmiddagen och 23 grader innan vi for hem. Vi köpte biljetter till en hop on, hop off buss.

Vi hoppade på och hoppade av en gång.......men alltid något.

Den turen kan absolut rekommenderas för det är liksom meningen att man kliver av bussen där man tycker att det verkar intressant att stanna och sedan kliver på när man vill åka vidare genom staden. Biljetten räcker 24 timmar så man har tid på sig.....

Målet för vår dag var att ta oss till europas största shoppingcenter west-end, i allafall Filips.

Så vi var till sist tvungna att ta oss från bussen till en tunnelbanestation för att åka vidare,

Då uppstod en del problem.

Min pappa sitter i rullstol, ja - han kan gå. Men inte så långa sträckor så när vi då äntligen hittade rätt tunnelbanestation så visade det sig att det finns INGA hissar överhuvudtaget på tunnelbanan i Budapest

Men vakterna var så välvilliga att hjälpa till. Först sa de till mig,

- Ta honom baklänges i rullstolen nedför rulltrappan ???

- Talking to me ??? No, no I wont...

Ja, men då tar vi honom... åsså öppnade de den stängda rulltrappan vände rullstolen samlade ihop tre man och ner susade farsan i en jädra fart .....baklänges!!

Mamma, ja....hon började gråta så tre man på övervåningen var tvungna att försäkra henne om att han har det bra, detta kommer att funka...

Själv var jag helt upptagen av en man som rev våra biljetter v-ä-l-d-i-g-t omsorgsfullt innan jag kunde åka ner så jag ropade till mamma,

-Du måste ju åka ner till honom han är ju helt ensam där nere....Oh då svarar väl hon, - N-e-e-e-ej!!! Jag törs inte. Så William åkte ner till morfar för att hålla honom sällskap i underjorden och jag sjäv tog med mig Mor ner.

Till saken hör ju att det är inte en 25 m rulltrappa vi pratar om utan snarare en 75 m rulltrappa.

Tack och lov vi tog oss ner och in i ett tunnelbanetåg och  men sen skulle vi ju upp för en 125 m rulltrappa...SHIT!!!!!

Tänkte jag då, men pappa reste sig hoppade på rulltrappan och lyckades skutta ur den på övervåningen och jag kom bakom med rullstolen och vi lyckades!!!!

Men den som någonsin ber mamma berätta om händelsen i tunnelbanan kommer bara att få en gråtande sörja ur henne. De glömmer det aldrig och det gick JÄTTEBRA!!!!!

Vi tog oss till west-end och hann shoppa runt lite.

Här är mamma fortfarande tagen av upplevelsen.

Emedan pappa är rätt nöjd, men hans min när rulltrappan susar honom baklänges över toppens rand.

Den är obeskrivbar.

Vi hann inte bara på shoppingcenter utan promenerade endel runt i stan.Downtown Budapest känns som att vi kan göra ofta-re och tåg är ingen dum idé faktiskt.

Ciao!