Ja, men tror ni vi har nåt att göra då !!!!!!

Enligt tradition brukar vi just den här kvällen grilla och umgås med föräldrarna i Filips klass och hålla till nere på storsand. I år gjorde vi samma sak och vi måste ha tur som tok med vädret sol och mys hela kvällen fram till klockan elva....

Idag var det dags för William och Agnes att ha avslutning i Elimkyrkan.

Efteråt var det tårtkalas i Williams klassrum .

Ikväll har vi njutit den blomstertid och en massa annat och fått det stora nöjet att se Filip och David spela Boogie Woogie.

Se själva.

Lite reflektioner börjar vara på sin plats.

Egentligen är vi ganska trista tråkiga typer vi svenskar.

Min absoluta uppfattning om oss svenskar har alltid varit att vi är så glada och öppna och bjuder på oss själva.

Tills jag har träffat människor som verkligen gör det.

Varför tittar expediten över din axel alltid när du handlar i en butik särskilt klädbutikerna. De får som plötsligt nåt trollskt i blicken emedan de lägger dina varor i påsen tar ut kvittot och säjer tack om de ens säjer tack eller Hej då om de ens säjer Hej då. Om de ens tittar dig i ögonen.

Amerikanarna måste vara världens gladaste artigaste människor, jag mötte inte en enda amerikan som inte startade med frasen.

- Hi, how are you doing today?

Ja, men de menar det ju inte var det nån som sa.

Vaddå menar…?.

Precis som att jag plötsligt inleder förhållanden med människor hela dagarna. Du säjer väl bara det du verkligen menar för jag blir så sårad om du inte menar vad du säjer och om du frågar hur jag har det då får du bara göra det om du verkligen menar det, att du verkligen bryr dig om mig. Annars får det faktiskt va´.

Alla amerikaner inledde med den frasen var än du kom till och med säkerhetsvakten utanför flygbasen.Och det kändes trevligt.

Men vi då…ja vi ställs plötsligt inför frågan vad menar de ?

Vill de att jag ska svara eller ?

I stället för att bara förstå att jag blir vänligt bemött jag behöver inte vara misstänksam.

Misstänksam ska jag däremot vara när jag inte möts av frågan. How are you today?

Samma gäller i trafiken också.Inte precis så att man stannar och frågar hur man mår men man kör på ett väldigt avstressat sätt.

I motsats till oss svenskar.

Det gäller att följa strömmen man håller hastighetsbegränsningarna få, väldigt få är fartdårarna och få väldigt få är de som sänker hastigheten för alla andra.

Alla har samma mål att ta sig fram så smidigt som möjligt man underlättar för varandra använder ALLTID blinkers släpper ALLTID fram varandra i filerna inser att ibland gör man sina misstag vi hjälps åt vi vill alla komma fram i tid. Det finns inga rondeller, däremot fyrstoppskorsningar man stannar har ögonkontakt och ingen har bråttom genom en sån korsning. Man har lite koll på vem som kom först.

Ingen höger regel. Däremot svänger man ALLTID höger även om man har rött ljus när möjlighet ges naturligtvis. Vi har mycket att lära oss.

Sen har de mycket att lära sig av oss det tar vi en annan gång.

Jag har också förstått att ens upplevelser av USA handlar om just den stat man befunnit sig i. Från stat till stat kan det skilja sig mycket hur känsla, attityd och mentalitet ter sig.

Detta är min upplevelse av staten Washington som kanske skiljer sig från nåt annat ställe i detta ENORMA land.

Ciao!

Då vaknade jag. Kl. 04.00 Ja, grannen har skaffat en tupp.........;)

Den bor i huset bredvid och vaknar numera varje morgon klockan 04-05. Det är inget att göra nånting åt alla småkycklingar vaknar då också, sen rullar allt igång med en himla fart.

Att hålla in magen när man speglar sig är ju ingen konst...då ser den rätt platt ut och man känner sig ganska smal.

Men när jag till min fasa upptäckte att fettet sitter inte på magen utan på ryggen....hur gör man då ?

Det går ju inte att hålla in ryggen !!!!

Ciao!

Jag var en sväng på stan idag.

Solen strålade det var läge för solbrillor och vinden hade mojnat.

Stegen styrde mot Indiska av någon förunderlig anledning brukar jag precis den här tiden på året fynda nånting just där. Jag svepte runt i butiken synade, kände, kollade prislappar och så hittade jag den, den perfekta klänningen….stl.SMALL, undra jamen varför inte.

Jag tog den till provhytten OCH fick jag den över huvudet…NE-E-J !!

Alltså hur har min kroppsuppfattning blivit egentligen att de flesta speglar sig och tycker att de är för feta vet man ju.

Men jag, jag speglar mig och konstaterar Small eller X-Small skulle jag tippa

Jag förstår nu att mina väninnor är så tysta när vi är på stan och provar kläder eller att det finns de som gladeligen följer med mig provar OCH köper korsetter. :)

När jag kom ut ur provhytten frågade den alltid så trevliga expediten.

- Hur går det för dig ?

Jag kunde ju inte säja att största tiden ägnades åt frisyren som blev helt ”messed up” av att kränga en tub över klämmorna….(Jag har svårt att släppa språket)

Men jag är en ärlig människa sa som det var mitt huvud är för stort….

- Den är lite styv och inte så följsam just den där klänningen, svarade hon.

Alltså det var inte jag. Det var klänningen det var fel på.

Vilken tur jag som trodde att jag blivit typ en MEDIUM ;)

Inte helt utan fynd gick jag så till den parkerade bilen i P-Huset jag parkerar numer med IN/UT-checkning när det går för det blir mindre stressigt då.

Till min glädje kunde jag konstatera att jag bara behövde betala 22 kr.

I Seattle betalade jag 196 kr för samma tid.

Tänk det är alltid de små sakerna som får en att glädjas.

Ciao!