Jag var en sväng på stan idag.

Solen strålade det var läge för solbrillor och vinden hade mojnat.

Stegen styrde mot Indiska av någon förunderlig anledning brukar jag precis den här tiden på året fynda nånting just där. Jag svepte runt i butiken synade, kände, kollade prislappar och så hittade jag den, den perfekta klänningen….stl.SMALL, undra jamen varför inte.

Jag tog den till provhytten OCH fick jag den över huvudet…NE-E-J !!

Alltså hur har min kroppsuppfattning blivit egentligen att de flesta speglar sig och tycker att de är för feta vet man ju.

Men jag, jag speglar mig och konstaterar Small eller X-Small skulle jag tippa

Jag förstår nu att mina väninnor är så tysta när vi är på stan och provar kläder eller att det finns de som gladeligen följer med mig provar OCH köper korsetter. :)

När jag kom ut ur provhytten frågade den alltid så trevliga expediten.

- Hur går det för dig ?

Jag kunde ju inte säja att största tiden ägnades åt frisyren som blev helt ”messed up” av att kränga en tub över klämmorna….(Jag har svårt att släppa språket)

Men jag är en ärlig människa sa som det var mitt huvud är för stort….

- Den är lite styv och inte så följsam just den där klänningen, svarade hon.

Alltså det var inte jag. Det var klänningen det var fel på.

Vilken tur jag som trodde att jag blivit typ en MEDIUM ;)

Inte helt utan fynd gick jag så till den parkerade bilen i P-Huset jag parkerar numer med IN/UT-checkning när det går för det blir mindre stressigt då.

Till min glädje kunde jag konstatera att jag bara behövde betala 22 kr.

I Seattle betalade jag 196 kr för samma tid.

Tänk det är alltid de små sakerna som får en att glädjas.

Ciao!

Hej !

Jag hade inte tänkt prata om det eller ens berätta det för någon.

Men jag måste lätta mitt hjärta och då väljer jag att göra det här.

Eftersom det inte är så många som jag avslöjar det för när jag lägger ut det på webben :)

Ja-a jag har jetlag och har vaknat alldeles för tidigt. Men jag tar ju vara på tiden :).

Jag har ju liksom berättat om hela processen innan under och efter resan och då tänkte jag att vi är ju hemma nu och måste liksom göra bokslut och då tänkte jag att jag kan väl lika gärna berätta.

Resan har gått bra till och från inga problem....jag var ju förberedd på ALLT! och det var väl det att jag var så förberedd som jag tyckte allt gick bra, men ändå växer en besvikelse sig allt starkare.

Ni vet ju allt jag fick gå igenom med besök på ambassaden och läkarundersökningar och div.

Jag hade ju med mig en del i handbagaget men allt hade ordnats med skriftliga intyg så att inget skulle stoppa mig.......

OCH inte på ett enda ställe var det några problem eller hur ska jag säja ingen brydde sig liksom....Allt var sorterat i små påsar och jag tänkte när de såg sprutorna att nu, nu får vi se på lite drama....men nej!

Jag tror ingen såg dem. I USA kollade de våra pass stämplade och sen var det bara att hämta väskorna och gå !!!!

Jag blev liksom stående men...allt...jag var ju ett hot eller ?

Syns jag överhuvudtaget...men vi hade lite bråttom så jag kunde ju inte sätta igång och ifrågasätta varför just jag blev insläppt så lätt ...?

Men så tänkte jag att på hemvägen då, då borde de vara lite mer uppmärksamma jag ska ju visserligen lämna landet men jag kan ju ha med mig nåt OLÄMPLIGT....Så jag log lite för mig själv när vi gick igenom första säkerhetskontrollen allt var ordnat medicinerna med intyg i en låda, tandkräm och hudkräm smink och läppstift allt prydligt sorterat och lagt i genomskinliga påsar.

Då, då plötsligt var det en av vakterna som uppmärksammade min låda med tabletter och sprutor hon tittade på mig och sa.

- What´s the paper for ?

- It´s for you to see whats the medication is for.(och jag var så duktig)

- No need for that you can just hold them in your hand or put them in your bag.

Åsså fick jag bara gå......hon brydde sig inte ens om vad för medicin jag hade med mig bara den låg i en genomskinlig påse.

Jag gick ner på knä slet mitt bröst grinade och sa

- Stånga mig !!! Förnedra mig, gör något bara NÅGOT!!

Nej, så klart att jag inte gjorde men jag ville ju.

Hela flygresan så tänkte jag vad är nu detta sparar de verkligen på krutet tills vi kommer till Luleå...men på Kallax har de väl ingen tull ?

Vi behövde då aldrig passera någon. Så ni måste förstå mig all denna förberedelse för NOTHING!

Det lämnar ett hål liksom.

Ciao!