Jag har ju tidigare berättat om den stora frustrationen av att gå och handla här.

När man egentligen inte vet vad man handlar eller söker nåt speciellt och efter en och en halv timme inser,

- Nej, jag kommer inte att hitta det eller det finns helt enkelt inte.

Så handla är fortfarande energikrävande och man har verkligen prioriterat ner inhandlingsområdet.

Fisk och skaldjursrätter existerar inte längre på matbordet. Mycket svårt och dyrt att få tag i.

Kött finns men bara grytkött aldrig, aldrig någonsin fileér av nåt enda slag.

Nötkött är svårt.

Griskött finns i alla varianter dock inte filén.

Kyckling och kalkon finns och allt innehåll lever, hjärta, mage från dessa finns att köpa på lösvikt.

Grönsaker ibland mer , ibland mindre men problemen ger sig vi äter ganska enahanda men man vänjer sig. Största problemet är ju språket när man står och läser på förpackningarna och….husszeleteket, marhahust, kenyer, rizsre, tej, mososzert, lazacra…..och det är ju omöjligt liksom ???? Man kan bara inte lista ut det.

Så vi har ätit ute en hel del faktiskt det är mysigt och billigt och underlättar såååååå tills jag upptäckte att det gör det inte.

Jag frågade Fredrik vad han beställde idag, han svarar.

-          The damp blowing redish with taste of pork in garnish of bread.Ja men, vad är det??  eller Featherlikely cheese in gravy with pasta.eller Fried chavarellerisotto in pumpkin sauce.

Det är ju omöjligt OCH det är inte bara i Ungern man tror att lite poesi blandat i maten också säljer……Neej har ni lite att göra läs en restaurangmeny, man fascineras av uppfinningsrikedomen :)

Ciao!

  

Då vaknade vi i morse och vår vana trogen rusade ungarna ut i garaget till sina nya vänner.

Men nu har mamman tagit dem med sig till annan ort.

Var det inte det jag tänkte hela tiden, hon borde lösa detta problem åt oss. Hon är ju vild och har instinkt och vet vad som är bäst.

Men hon har alltså hoppat 1 1/2 meter upp på fönsterkarmen och ut genom ett snedfällt fönster ner 1 1/2 meter med en kattunge i munnen (fyra gånger)

Så problemet är ur världen och visst känns det tråkigt och för barnen blev äventyret alldeles för kort.

Men kanske snart att vi ser småkatter busa och smyga omkring i buskarna.

Ciao!