Jag vet...jag vet....Jag måste skärpa mig.

Men det är mycket nu.

Jag vet inget om något. Jag sitter i korridoren på skolan mellan 8.00 - 14.00 Ja för vi är portförbjudna i klassrummet numer. Barnen ska klara sig själva.

För grabbarna går det bra, Agnes har svårare eftersom hon inte förstår varken engelska eller ungerska.

Då är det tryggt för henne om hon vet att jag finns där, nära.

Och jag förtvinar sakta.....jag har tappat all humor, orkar inget...jag bara sitter där inte ensam vi är fler men vi orkar liksom inte skratta åt eländet det bara tynger. Annars är det alltid bra att kunna skratta lite så där efteråt, men det går liksom inte det är för allvarligt det handlar om våra barn inte mig......

Jag gick till frissan....ja det var dags det har varit det länge, väldigt länge och nu gick det inte att vänta längre.

(Sorry, A...jag fick ditt mail för sent :)

Hon kunde inte engelska eller svenska eller tyska frissan alltså men vi kom överens på nåt vis och hon både färgade och klippte mig för 160 spänn, ja ni hörde rätt etthundrasextiokronor för en timme och fyrtiofem minuter hon fönade och frissade mig också ;) Jag är nöjd!!!! Synd bara att jag klippte av det en decimeter för hade jag inte gjort det hade jag ju kunnat gå ofta, ofta för tänk hur mycket jag tjänar varje gång.

Och det blev ju bra också......

Man blir inte svenskare än svensk.

Jo, om man flyttar utanför gränsen då blir man mer svensk än nån annan svensk. Det känns liksom i hela hjärtat.....och det är såååååå viktigt.

Jag gråter när jag hör nationalsången. Ja, det är sant jag gråter verkligen och inte för att jag vantrivs nåt så fruktansvärt och inte vill det här man blir rörd bara. Blått och gult är det heligaste som finns och jag förstår nu de som upprörs när någon trampar på den svenska flaggan.

I allafall så var Fredrik och William till Budapest och såg Vm-kval matchen mot Ungern. Det var fler än Slatan som var match hjältar, William var väl förberedd med svenska flaggan på varje kind.

Ciao!

1 September 2009

Då börjar skolan här i Ungern.

Ja, vad ska man säja ???

Jag känner mig helt trött och tom i själen.

Jag vet inget om något allt bara är liksom. Jag har fullt sjå med att kolla scheman packa väskor och matlådor och bära och fortfarande inhandla en del prylar.

Jag tittar med stor förundran på mina barn på lektionerna när enda språket som används är ungerska, hur känns det att inte fatta nåt.

Jag menar det är ju en sak att vara helt pantad och inte fatta.

Men att inte förstå språket ???

OCH det är uttröttande och energikrävande, vi vill bara vila och sova på eftermiddagarna. Mycket är annorlunda, mkt är fel. Mycket är annorlunda och rätt men en sak är säker det ÄR annorlunda och kommer aldrig att bli som förr.

William sa igår.

- Varför var vi tvungna att flytta ??

Ja, det undrar man ju ibland själv också. Jag ska ge en utförlig rapport om veckans händelser och icke händelser i ett senare skede, när huvet är mer med. Detta är bara så att ni inte tror att jag försvunnit från jordens yta och kanske HELT glömt bort att jag har en blogg.

Ciao!

Jag har länge funderat över rubriken, Invandrarna del 1??

Och då tänkt hur menar jag då att del 2 ska börja el. kommer det en del 2 ?

För Nybyggarna den kommer inte....inte denna gång i allafall.

Men nu känns det i allafall läge för en tvåa.

Första fasen var inflyttning, etablering lite glass och ballonger så där...men nu till allvaret.

31/8 - 09 

Här har man invigningsceremoni kvällen innan skolan börjar.

Med tal av en rektor i mycket länge i allafall, som inte kan ETT ORD ENGELSKA trots att han denna kväll hälsar Amerikaner, Holländare, Norrmän, Rumäner, Svenskar Välkomna.

I allafall så kan studierektorn engelska och HON höll också ett tal (lika långt)

där vi alla inkluderades.

Efteråt gick vi till glassbaren och firade med en bägare :)