Det har lossnat bra för grabbarna.

De har kommit in i trallen och verkar köpa det mesta även det konstigaste.

För Agnes går det också bra även om hon söker mammas stöd mer.

Vi stöter och blöter i de olika ämnena Filip läser en del på distans vilket kräver sin disciplin.

Engelska undervisningen suuuuuger, de har verkligen inte hög nivå.

Agnes sa i förra veckan,

- Mamma, min gympalärare säjer van, to, sri ???

Ja, ser vi inte upp så kommer de hem med engelska och ungersk brytning ;)

Och de känns icke bra.

De går igenom färgerna nu Åk 1. Då låter det så här.

Rä-äd, orins, grrrrrrrrin och det är sånt vi genast tar ur henne…..fast hon uppmärksammar det själv än så länge och det är ju bra.

På morgonen reser sig alla upp och hälsar fröken Good morning eller jonapot reggelt.

Lärarna är över lag bra, väldigt bra och vill verkligen försöka ta hand om de utländska eleverna på bästa sätt.

De problem som uppstår handlar mer om innehållet i skolgången och tillgodogörandet av vad de lär ut. Tex. Läser de ungerska fem timmar i veckan men svenska bara tre.

Vi vill absolut att våra barn ska läsa och lära sig ungerska men vi ska ju inte bli ungrare och vi ska dessutom hem till gamla svedala och anpassa oss till skolgången hemma en dag…….

Engelska undervisningen har väldigt låg nivå samtliga våra barn är mycket duktigare än den undervisning de får i skolan. För william har de anpassat den bra han får läsa engelska med de amerikanska barnen. För Filip står vi fortfarande i en återvändsgränd och vet inte riktigt hur vi ska göra. Klart är att det finns problem som kräver en väldig massa energi och att vi inte riktigt var förberedda på detta. Någon hemlängtan finns inte hos oss vi har varken tid eller möjlighet för det…det kanske kommer i ett senare skede.

Ciao!