Efter många om och men så hittade vi pojkar-99:s lag igår.

Jag och William åkte dit.

Jag visste att en mamma som är duktig på engelska skulle vara där.

Hon tolkade åt oss för tränaren, för han är ju bara ungersktalande. Nåväl tjugofrågor från tränaren.

- Vilken position spelar du ?

- Står du i mål ?

- Vilket ben använder du ? etc. etc.

William fick starta med att betrakta träningen och sen åkte han in i mål.....

Det är minst sagt en annorlunda form av träning här.

De tränade skott på mål och de som inte gjorde mål, eller om målvakten räddade så åkte de ner på gräset för fem armhävningar. Detta gällde även den andra målvakten om han missade en räddning. (inte William, ingen kunde förklara för honom)

Jag vet hemma att någon av föräldrarna en gång sa,

- Våra killar borde om inte annat iallafall få fredspris.....för de är så snälla.

Här armbågar man sig, brösttacklas, tar tag i kläderna, knuffar etc.

William kommer aldrig, aldrig att stå i mål här mer.

- Du fattar inte vilka skott sa han. Jag fick gå undan för flera.....

Av betraktandet blev han inte så entusiastisk över att få spela fotboll här, men vi ska gå på nästa träning på måndag och hoppas att han får vara utespelare då så han får prova det också innan han dömer.

De berättade att laget hade två matcher i månaden ungefär, och jag frågar,

- Spelar alla då ?

- If they are skillfull....the coach makes all decisions.

Alltså inte då, ja vi får se vad det blir med detta.

Träningen kostar femtiokronor i månaden och de spelar hela året (ute) tre gånger i veckan.

För oss är det viktigt att det är kul!!! annars får det vara.

Ciao!