Det känns extra tungt idag.

Jag har inte på långa vägar vant mig vid att säja att pappa inte finns mer.

Orden vill bara stocka sig i halsen.

Vi tänder ett ljus för honom och ringer till mamma.

När Fredrik kommer hem får vi fira honom.

Det är så att inget blir som förut det blir annorlunda helt enkelt.

Dagen till ära har vi åter strålande sol 18 grader varmt, varmare än igår.

Även om jag pratar med pappa så har jag aldrig bett om fint väder för jag tror inte han har möjlighet att hjälpa till med det.

Men det känns fint att denna dag börjar så bra.

Ciao!