http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ungerskt-nodlage-efter-dammolycka_5453103.svd

I en by 3 mil från oss har en damm med frätande aluminium brustit och involverat tre byar, många skadade, tre döda och flera försvunna.....Största kemiska katastrofen i Ungerns historia.

Inget som verkar vara luftburet och som kan drabba oss.

Ciao!

Vilken tur vi har!!!

Grabbarna håller sig faktiskt uppdaterade på artislistan i våra närliggande huvudstäder själv missade JAG tyvärr Madonna- 2009 när vi nyss flyttat hit!! Men vem kan anklagas ??

I allafall av en händelse faktiskt upptäckte de igår att de höll på att missa "Ozzy in Budapest". Vem vet med säkerhet att de någonsin kommer att få uppleva honom igen, jag måste skriva redan ikväll när William ringer från arenan och i telefonen spelar........vad tror ni ????

Mama, I´m coming home.....

Självklart blir jag rörd till tårar.

Att han kom på det.

 Att ringa mig  OCH vilken UPPLEVELSE nu kommer de hem här i natt redo för allt skolarbete imorgon Not!(but who cares) 

Ciao!

Det är väl bra!!!

Jag brukar försöka komma ihåg dessa dagar för barnens skull. Ifjol gjorde vi både semlor och våfflor...........och for med till skolan.

Idag bakas det SNUS i vårt hus.

Det har pågått i flera dagar och det stinker.

Inga bullar.......ingenting...Uhuuuu!!!

Ciao!

Ända sedan USA i maj förra året har

GPS:n blivit en stor del av vårt liv. (Främst mitt).

Dagligt använd faktiskt….nästan.

Eftersom jag lider av ett obotligt dåligt lokalsinne, så har den många gånger varit en kompis i handväskan. I nöden.

Ni kan tro att jag mötts av undrande blickar, när handväskan plötsligt ropat;

- Gör en U-sväng !!

Fast så illa har det ju aldrig varit riktigt, bara nästan.

Men i alla fall jag tror att jag minns att jag skrivit om detta förut.

Jag tror att det tåls att upprepas.

Efter ett tag blir man ju bekant med gatorna här, hela stället, i många avseenden byarna runt omkring, det känns liksom som hemma   

Vid det laget har jag och GPS:n hunnit bli så pass goa vänner att jag VET att kostigen till vänster INTE leder nån annan vart än förbi den där bonden med häst och vagn.

Han som står där och skottar koskit, tappar spaden och förvånat stirrar in i bilen när man passerar i 10 km/tim.

- Näh, men Hej! Jag tar bara en liten genväg jag eh…?..tror vi?

Nej, den vägen tar jag ALDRIG mer.

Efter sju gånger lärde jag mig.

Har jag sagt att jag är lättlärd, kanske ?

Bara att jag kan väl lära mig så småningom.

Vi har aldrig blivit inbjudna på fika heller för den delen.

Ciao!

I see the light, I see the light.

Det går fort nu när årstiden bryter för en annan.

Kylan kryper snabbt på och här och var har träden börjat gulna lite.

I morse var det bara åtta grader och bilen kändes så kall. Än har vi inte fått skrapa rutorna men jag vet ju att jag blev riktigt överraskad förra året............jag trodde aldrig det skulle ske ??

Vi saknade till och med skrapor till rutorna.

Men nu vet jag att snart kommer man ut till en frostklädd bil inte har man börjat använda handskar så fingrarna blir röda och iskalla och man får sitta en stund och blåsa värme i nävarna innan man klarar vrida om nyckeln.

Men så kommer höstsolen sakta under dagen, diset lättar och luften känns hög och kall. Det är höst när den är som härligast.

I helgen ska vi städa gården.............

Ciao!