Annica

24 oktober 2010 16:11

Vad tråkigt!
Man tror att föräldrarna ska finnas där för alltid och så plötsligt utan förvarning lämnar de en.
Det finns ju så mycket man inte hunit prata om. Då är det bra att man kan fortsätta dialogen i sitt huvud sådär som du och din pappa pratar nu.
Tänker på dig.

angel

27 oktober 2010 00:37

Mamma och pappa ska alltid finnas där trots att man vet att den dagen kan komma så är den lika långt borta nu som när man var liten....
Själv så har jag varje dag en dialog med min mamma det är skönt att få prata med henne

angel

27 oktober 2010 00:40

Jag skrev en dikt till dig men ser nu att det blev en länk till min hemsida ???????
Vafö dådå????

Här kommer den igen, den har tröstat mig och hjälp mig i min sorg:

EN DIKT
Döden betyder ingenting,
Jag har bara dragit mig tillbaka,
till ett annat rum.
Jag är jag och Du är Du.
Allt vi var för varandra
det är vi fortfarande.
Nämn Mig vid mitt vanliga namn,
Tala till Mig, på samma sätt
som Du alltid brukade.
Skratta åt vardagens små ting.
Var med Mig.
Lev med Mig.
Tänk på Mig.
Bed för Mig.
Låt mitt namn fortsätta att vara
en del av Din vardag.
Livet betyder detsamma,
ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare, därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott
i vår gemenskap.
Varför skulle Du sluta tänka på Mig,
för att Du inte längre kan se Mig.
Jag väntar på Dig, för en kort stund,
alldeles i närheten.

Finns här för dig vännen min

sascha

2 november 2010 07:17

Jag känner att farfar finns kvar. även fast de inte är så vi kan se honom. Önskar att jag fick vara med er idag och ta ett sista farväl. Jobbigt är de.

Helena

2 november 2010 22:36

Sascha, du var med oss.
I allra högsta grad var du med. Inbilla dig inget annat :)