Också kände jag den där handen på axeln igen.

Den som ibland ruskar mig gör mig medveten aldrig hårdhänt bara varsamt tills mina tunga ögonlock sakta "kippar" efter ljus i natten.

- Vad?

Så hör jag orden långt, långt borta.

- Lev, Lev, Lev nu!

Poetiskt?

Nej, bara vemodigt och väldigt sorgset.

Ciao!

 

angel

17 oktober 2010 23:27

Hmmm när jag läser inlägget så hittar jag inte riktigt orden att skriva.....
Men DU!!! En stor bamse kram jag till dig sänder.../A

http://angeliques.se

 

Chris

19 oktober 2010 08:30

Trots att jag är här förstår jag känslan av det du skriver. Det kommer över mig oxå mellan varven.Lite jaha...blir inte livet mer än så här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har den multikulturella galan gått av stapeln i helgen Norrmän, Svenskar, Holländare och Ungrare gjorde detta nummer som blev mycket uppskattat. Ciao!   ...

I fredags firade vi en nio åring. Agnes födelsedag och jag lyckades beställa en jättefin och god tårta.     Fast det är klart att jag tvivlade på om det skulle bli nån tårta överhuvudtaget. Solen o värmen har åter kommit till Pápa. Jag hoppas h...

I'm sorry, är ju alldeles för dumt. Särskilt vill jag säja det till mamma, som har bloggen "nästan" som vår livlina. För alla er andra där bloggen inte har nån livsviktig betydelse så är det så att för nära o kära är det en länk till vårat liv, a...

Men snart mycket snart i en dator helt nära dig !! Coming soon on.............near you. Har inte glömt. I´ll be back Ciao! ...