Jag övertygas mer och mer för varje dag som går.....

" om tjugo år när utvecklingen kommer ikapp i det här landet (fast då är man ju fortfarande tjugo år efter ;) så kommer den då pensionerade rektorn att titta bakåt, jag vet för här gillar man att minnas dåtiden inte så mycket nutiden eller framtiden. Men dåtiden minns man mycket väl. Han kommer att minnas alla våra diskussioner och han kommer att säja mycket tyst för sig själv.

- Hur kunde jag vara så dum, så rätt de HELA TIDEN hade, varför såg jag det inte?"

Men han kommer att säja det mycket tyst för det får ju inte se ut som att det var någon som påverkade någon till utveckling.

Lyssna på "Nelly", vilken vår låt.

Jag bara hoppas att vi lyckas förmedla till våra barn att det här har ingen betydelse....vi klarar det...vi står ut.

Vi kommer också att minnas.

Jag brukar försöka tänka på att inte hänga ut andra än mig själv och familjen förståss i bloggen.

Jag tycker att jag lyckats rätt bra och att vänner kan känna sig rätt säkra på att inte förnedras av mig :)

Men nu idag tänker jag bryta all min etik och moral, ingen kan känna sig säker längre................eller inte så men........

Som alla har förstått utan att jag i detalj har beskrivit det så har en lå-å-ng kamp med skolan inletts.

Otaliga möten som inte leder någon vart utan bara kräver......energi,

som vi till slut inte har tillräckligt av, har lett till en stor känsla av hopplöshet.

Jag har alltid hävdat att man lever i 50-talet på så många sätt, fast vid närmare eftertanke kanske 70-talet är bättre...?...men ändå inte. Utvecklingen har stannat.

Pedagogik i skolan existerar inte......läraren bestämmer och läraren ska man respektera "no matter what".

Som alla vet och säkert har förstått så har skolan blivit drabbad nu....av MIG!! Som på inget sätt kan hålla tyst.

Jag har väl redan suttit i två möten med rektor och tre med studierektor, dessutom har jag ju barn som inte är särskilt sugna på att anpassa sig till denna hierarki så det har ju lett till en del extra möten..........

Det senaste samtalsämnet som förövrigt blev en mail diskussion, handlar om rasterna.

Barnen får inte gå ut på skolgården på rasterna, men de får heller inte stoja och stimma i korridorerna. Ne-ej, det förväntas att barn mellan 6-14 år  ska stå tysta mot väggen i korridoren och hälsa på lärarna när de passerar eller sitta kvar vid sin bänk i klassrummet.

Detta har blivit en vetskap helt nyss!!!! Man försöker dela upp barnen som går ut dvs. alla går inte ut på samma rast fast alla har rast samtidigt. (längsta rasten på dagen är 15 minuter) Jag vet det låter krångligt men hur tror ni att det är att uppleva det. Varför ??? På detta finns inget bra svar.

Här kommer iallafall svaret från studierektorn. Kanske ni nu fattar hur "lätt" vi har det här.

"Dear Parents,

Having discussed the question with the headmaster, we will try to fulfil your request in the following way:
The senior students can go outside after the second lesson, which is a 15-minute long break. From tomorrow they can go outside after the 4th lesson, which is a 10-minute long break. In order to do that, I will ask the Swedish, Norwegian and Dutch teachers' help, because the students are not allowed to go to the school yard without teachers' supervision and the Hungarian and American teachers are already scheduled for hallway duty from morning till 13.05 It is possible to go outside if the weather is nice (no rain) and the yard is not muddy. When the weather is not fine, the students have to ask the teachers if they go outside.

In return I would like to ask your  help with explaining to the children that they have to keep these rules and they are not allowed to go outside without permission and teacher's supervision.

As a consequence of impolite and not appropriate behaviour during the lesson, the teacher can refuse the class to go outside during one break. If the students are aware of this consequence, they can encourage each other to pay attention during the lessons and show polite behaviour to the teachers and  their classmates.

I hope this helps the students to feel more comfortable and they can enjoy the nice spring weather."

Ciao!

Vi har en förmåga att spara gamla kollegieblock,

 ja mest för att de inte tagit slut....men vi river aldrig ut de redan skrivna sidorna.

Så rätt vad det är hittar man nåt gammalt antecknat från nåt möte eller  annat kom ihåg man en gång behövt men inte behöver mer.

Idag gjorde jag ett fynd.

För nästan ett år sedan ( inte riktigt ) åkte jag och "The bruds" tillsammans med "the girls & the boys" på en skidhelg till Nalovardo mot STORUMAN för de som undrar, alltså INTE mot arjeplog om nu någon trodde det.

Det var det bara vi som trodde DÅ men inte nu............

I detta kollegieblock fanns nämligen en grovplanering för helgens mat ???

Jag undrar:

Vad gick fel ?

Det står bla. Fredag /mackjärn, Middag: Helena ???

Men när vi handlade så handlade vi ju fem måltider för fredag ???

Lördag:

Frukost mackor och choklad

Vi handlade 7 polarkakor/pers. 3 liter o´boy/person och pålägg!!! 17 skivor skinka, tre ostar ++++(+=ägg, kaviar, korv etc. etc.)

Lunch /Hamburgare

Vi handlade 7 hamburgare / person + några varma mackor om någon skulle bli hungrig sen eller hellre ville ha varm macka.....

Middag: Angelique

Vi åt visserligen Angeliques goda mat med stor aptit men inte 7 chipspåsar, popcorn, ostbågar, ostbricka etc.

Söndag samma sak lika välordnat.......vi räknade bara inte med att av de sju hamburgarna från föregående dag återstod 6 + 7 av dagens......samma med polarkakorna ???

Hur sura blev vi inte när barnen bara orkade en av tretton möjliga polarkakor sista morgonen. För att inte tala om 5 liter o´boy vi hade hoppats att var och en av de skulle ha stjälpt i sig.

Jag har till och med skrivit : två termosar ??? Hur tänkte vi då..?.det vet väl alla att i två termosar får man inte ner några fem liter....

Ne-ej, jag kan bara konstatera att nåt gick fel ,väldigt fel och bilarna var lika fullastade när vi åkte hem som när vi åkte dit !!!

Detta har nu blivit en historia jag aldrig kommer kunna sluta berätta...till detta ska också tilläggas att efter helgen kunde tretton personer i två veckor äta sig mätta på allt vi släpat med oss.

Därför är det så extra roligt att aldrig riva ut de små Kom ihågen även om man aldrig haft någon nytta av dem.....man får ju skratta ihjäl sig åt dem ibland.

Ciao! (kan hända är detta start bilden, men hemfärden var det INGEN skillnad på)