I helgen har vi ägnat oss åt övningskörning. Jag har övningskört. Fredrik har fått ut en stor fin krocksäker bil som egentligen är för stor för mig…det är dessutom automatlåda och jag har aldrig kört automat förut så naturligtvis provade jag använda vänster ben och "växelspaken" och det gick ju inge bra …men jag lär mig. Det är ju både krångligt och livsfarligt här utan bil så det är faktiskt ett måste att jag och barnen kan ta oss runt på egen hand i bil. Hittills bara misstag som hållt på att hända !!!

Vi har GPS i bilen vilket är ett måste om man ska hitta nånstans här.

Men Fredrik påminde mig om att när vi var i Florida för snart tjugo år sen så hade vi ju bara karta och jag var kartläsare och det gick ju inge bra alls men efter flera vilsekörningar kom vi alltid rätt till slut.

Nu har vi en pratande vän i bilen. Det låter så här:

- Free way exit on the right in 1.6 miles

- Prepare freway exit on the right in .6 miles

- Approach freeway exit on the right "pling plong"

OCH det är vid plingplonget det är dags att svänga alltså. Det är bara det att ibland lyssnar man och lyssnar man och fattar liksom inte att man också ska GÖRA något. Då låter det så här:

- Calculating route…

- Make a legal u-turn to the left when possible, then turn left.

Fast man fattar ju efter ett tag att det är en tänkande individ Ja, en kompis man har att göra med som egentligen säjer.

- Jaha, där körde du fel `idiot´Nu måste vi tänka om…Kan du vända och ta vänster eller ?? Tror du att du skulle klara det?? Ibland känns den tjatig…bara tjatar och tjatar och man blir ju stressad när man kör fel….

Det är otroligt mycket trafik men jag och barnen har varit på zoo idag och bland annat fått se asiatisk tiger.

Det blev en bra dag och inga problem i trafiken en och annan felkörning trots allt tjat…men det gick bra i alla fall och det är skönt att vara "on wheels".

Ciao!

Med en höjd på 4600 m är Mount Rainier Washington states högsta berg/vulkan. Ja, det är faktiskt en aktiv vulkan och kolla hur mycket snö som helst precis som hemma fast inte nu då. Här växer samma träd och några till men överhuvudtaget känns mycket som hemma här. Vi var tidigare idag på en djurpark `typ´Lycksele men faktiskt mycket mindre men vi tittade på älgar och renar och flinade åt Japaner och Indier och andra amerikaner för den delen som tyckte att detta var något enastående..vi...ja, vi kände oss precis som hemma. Men sen åkte vi upp till fjällen l-i-t-e högre än hemma men snö och sol precis som vårsolen när det är som bäst. Hit vallfärdar man med sin skidutrustning enda skillnaden är bara att man GÅR upp till toppen tar ungefär tio timmar om man är lite tränad...för att sen åka ner en timme. Ja, det är en timmes nonstop nedfärd det är lite annat jämfört med längsta backen i Sorsele hur lång tid tog den ? elva minuter om jag inte minns fel.

Men här får man ju inte åka med lika trevliga människor :)

Ciao!(om ni visste vilken kamp det är mot viruset att blogga nu)

Vi lämnade storstaden och tog färjan över till "Smögen"....Nej, men till Bremerton där åt vi vitlöksräkor och lyssnade på musik riktigt bra.

Av en händelse upptäckte vi att den störste av alla stora har sin familjegrav i närheten av staden där Fredrik bor Renton, vi åkte dit och tog oss en titt. Läppstiftsavtryck satt runt hela gravstenen....

Idag har vi äntligen haft möjlighet att göra något annat än bara hänga omkring. Fredrik har varit ledig och vi har tagit en tur till Seattle.

Vi var upp i ett utkikstorn mitt i Seattle som heter "Space needle" men jag blev sjösjuk hela tornet gungade nämligen...hur läskigt som helst så vi blev inte länge men fick naturligtvis chans att se hela Seattle från ovan.

Överallt här blommar det något...?..i buskar så-å-å vackert och här är grönt och frodigt, men k-a-l-l-t njut av vårvärmen där hemma för här kan man inte gå i t-shirt utan att småfrysa och jag börjar bli less på att frysa.

Imorgon blir det nya äventyr....ingen plan än.

Ciao!

Sakta men säkert börjar dagarna bli normala och man behöver inte längre kämpa för att hålla sig vaken eller för att somna om. Successivt blir mina dagar era nätter och tvärtom.

Även om barnen fortfarande vaknar vid 05-tiden...men det går, allt går.

Och vi kan nu fylla tiden med saker av intresse......:)

Ciao!

Vilka fantastiskt otroligt duktiga barn vi har........de vet när det gäller.

Till och med att oroade medpassagerare var tvungen att berömma dem när bara en timme av flygtiden återstod. Man undrar ju vad de hade tänkt när vi äntrade planet och spred oss i våra stolar...Gode gud!!! en hög med skrikande ungar där jag sitter...! men resan var lugn inget, inget, inget...

Men det blev lite sömn.

Av alla fordon är det svårast att sova på ett flygplan man får liksom aldrig till en vettig ställning.

Väl framme mötte PAPPA!!!

Den efterlängtade PAPPA stod bara där plötsligt när vi kom släpandes på alla väskor och vi kom in och ingen ifrågasatte nåt, en stämpel en signatur i varje pass och så var det klart.

Vi orkade vara vakna till nio på kvällen "localtime" sen nannade ALLA.

MEN !!!! 03.00 var det kört.

- Jag är SÅÅÅÅ PIGGG!! Stod Agnes i vårat sovrum och skrek...

Gode gud!!! Det var inte jag...Sedan har det varit full rulle. Fredrik har åkt på jobbet vi ägnar oss åt lägenheten och ska snart ut och bekanta oss med omgivningen...

Strategin för dagen är inte helt upplagd och jag vet inte om de ska få ta en eftermiddagslur eller inte det kan bli hårt att vara vaken från 03.00-21.00 Få se vad kallas det nu `jetlag´eller ???

Ciao!

Barn tenderar att förvandlas till reptiler när dagarna fylls av väntetider...de hamnar på golvet ålandes. Denna förmiddags (igår alltså) kommentarer från deras mor har mest bestått av.

- Sätt dig upp i stolen, sitt ordentligt....men det är omöjligt. Man kan inte sitta, måste åla, måste ligga , måste hänga.

Flighten till USA räddades av spel, film, musik en skärm vid varje säte och ett glas "rött" till mamma. Inget ålande mer!!!

Ciao!