Anpassningen tar längre tid än man tror.

Sakta börjar "campingstugan", där vi vistats en tid....att förvandlas till ett hem.

Sakta börjar det bli vardag och rutiner blir en daglig del av tillvaron.

Sakta börjar väntan, och längtan bli fylld av verksamhet.

Sakta anpassar vi oss.

Huset, gården, tiden börjar bli vår ingen annans.

Vi bor här nu............ett hem inte ett besök.

Besöker det gör vi "hemma"där vi en gång bodde, här bor vi nu.

Apatin, tristessen blir glesare......vi rotar oss.

Vid självaste tanken gör det ont, men det går bra vi har det bra som invandrare.

Ciao!