Ja ha, idag var det meningen att jag fylld av inspiration skulle fota våren i Stockholm. Vitsippor, körsbärsblommor, tulpaner kanske en och annan tussilago….men amerikanarna lyckades ta död på min dag.

Jag hade ju ett möte bokat på ambassaden. Plötsligt riktades allt intresse på familjens egentliga huvudperson – Mói.

När jag väl var där vid 10.10 efter en resa som startat kl.05.00, då saknades ju ett kvitto på 1200 kr…

Vad då för kvitto ?? Ja, men för inbetalning för VISUM. Jag kan ju inte betala något som jag inte fått en inbetalning för, ingen har meddelat mig till vad, för vad ???

Nej, men nu gör vi det nu och då får du gå bort till banken (som ligger på andra sidan stan , borde ta fyrtio minuter att gå ) Göra en inbetalning och komma hit med originalkvittot (borde ta fyrtio minuter för dig att gå)

Alla som har varit på någon av ambassaderna vet att de ligger utanför stan vid kaknästornet OCH hur långt det är att gå till civilisationen.(borde ta fyrtio minuter att gå).

- You better be back before 11.30 because then we close for the day, then you have to come back tomorrow….

- Reverse, reverse….there is no tomorrow. In the country I come from we have no tomorrow.

Nej, det sa jag ju inte men jag tänkte det imorgon jag kan väl inte komma tillbaka imorgon…?

Så jag blev visad på en karta …

O-o-o-o, tänker Fredrik nu. Då gick du väl vilse ?

JA-A, det gjorde jag. Jag är den enda i historien som går vilse med kartan i handen…

Så det tog inte fyrtio minuter det tog en timme gissa om jag fick springa…jag svettades som en gris fick astma och ont i benhinnorna ja men ni vet alla symtom.

Försökte förklara att de skulle hålla sig undan för svininfluensan och allt.

Ja för det gäller ju att skydda sig mot alla svin även de som svettas som såna. (tror jag)

Men de ville inte höra de visiterade mig ändå tog min mobil och min kamera och det var då jag tänkte aldrig i livet inte ett foto ska det bli, vem vill minnas denna dag.

Jag var redo att lämna fotavtryck men de tyckte att det dög med de svarta fotspår mina svettiga fötter lämnade efter sig på stengolvet.

Väl inne på ambassaden var det bara fjorton före mig…..väntaväntavänta…

1 ½ timme, sen var det Mariah Hileina Bögstrom (min tur) och jag var så trött, arg, irriterad och sken som en sol för att inte avslöja mig.

- So you are going to visit your boyfriend an american in the airforce ?

- No, he is Swedish (stupid) tänker jag

- What is he doing in the airbase of Tacoma then ?

- He is studying a new airplane

- Is it your sambo ?

- Yes

- Where did you meet him ?

- We have been together for twentytwo years!!!!!!!(and where and why we met is not your business) tänker jag.Ja, för plötsligt börjar man faktiskt automatiskt tänka på ett annat språk.

- Do you have any children ?

- Yes, that’s why I´m here…(read your homework)tänker jag.

Åsså fortsatte det så hela tiden då det plötsligt slog mig.

Vi ska ju resa till ett U-land.

Kommer ni ihåg att jag lovade återkomma angående visum till USA.
Japp, det är klart...ungarna får åka när som helst inga problem.
MEN....min uteblivna examen i Kemi utgör ett större hot än någon kan ana.
Det fattas en detalj...MINA FINGERAVTRYCK!!!
Ja,jamen vem hade kunnat ana att man skulle falla på det ??
Vi är ju bara sambo´s hade vi varit gifta hade ALLA undersökningar kunnat undvikas MEN det här med sambo det låter ju misstänkt.
Undra vad mina avsikter kan vara? Leva med samma man i tjugo år utan att gifta sig??? Det måste vara nåt lurt kanske en lååååång välplanerad attack som bara jag känner till.
Ne-ej!! nu ska vi inte vara såna.
Det är klart att man måste ta det säkra före det osäkra så då får jag "bara" helt enkelt åka ner till stockholm på måndag intervjuas om mina avsikter lämna fingeravtryck och vänta...vänta...vänta!
Ciao!

Det är klart att det blir papá men inte som man tror.

Fick besked igår att vår hyresvärd backat ur och inte längre vill hyra ut sitt hus. Tyvärr är det sånt som händer emellanåt och vi har fått ett nytt hus som vi dock inte har tittat på men några bilder finns och vi hoppas att vi ska trivas. Ungarna har ju längtat så efter poolen och i det nya huset finns det pool.PuH Jag vet inte hur det hade gått annars......

Pápa, New quarter Title:

Detached house with playground and swimmingpool...

Description:This is a detached house, 2 kilometers from the city centre and 4 kilometers from the base. In the neighborhood have 3 shopping centres. In the garden have playground and swimming pool. The contstruction is brick. The ower paint the house, if somebody would like. Accord with the ower about the furniture.

Inte ens i annonser är engelskan på topp men man menar alltså att det går att komma överens med "the owner" för att få ommålat samma kan man förhandla med "the owner" om man vill ha några möbler kvar......

Japp, så var det avklarat…..

Nu är det bara att skrida till verket och skicka in visumansökan.

Efter vad jag kan förstå så behöver inte gravida kokainister med Hiv-smitta och fågelinfluensa göra sig besvär, är man dessutom en hajjare på kemiska blandningar hör extremt dåligt och inte fastnar på bild då kan jag meddela att

LOPPET ÄR KÖRT…
Jag å´andra sidan är :

HIV-testad, Hörseltestad, Drogtestad och Graviditetstestad och Fredrik det blev två streck ett för varje barn. Vi ska ha tvillingar     , i alla fall så vitt jag kan förstå ?? och jag är ju leeeedig i tre år så jag har ju all tid i världen för tvillingar eller hur ???

Jag är fotograferad enligt konstens alla regler ni vet 34,2 mm från ögat till nederkant och 17,4 mm från örat till kant….allt enligt PM från ambassaden ??

Jag är lungröntagd och absolut immun (vaccinerad) mot ALLT.

Så också våra barn.

Så U.S.A here we come.

På frågan om…

Do you have any specialized skills or training, including firearms, explosives, nuclear, biological or chemical experience? Blev svaret enhälligt NEJ!

Men en undran över vad som kan hända om jag svarade JA har naturligtvis fötts.Vänta bara tills ”Kemisten” i mig vaknar till liv

Då undrar ju jag nu, är vi välkomna eller..?

Jag intar vänteläge så länge och låter naturligtvis meddela hur det hela gick…

Ciao!

Nu är det bestämt att vi flyttar.

Fredrik åker på utbildning till USA i tre månader och vi kommer ner på besök den sista månaden, sen åker vi hem till skolavslutningen och gör oss redo att flytta definitivt i mitten på sommaren.

Lika bra att få ut det. Hur säjer man det där med på bordet ..fram med det bara…Gud! Jag kan inte komma ihåg. Ni vet…inte lagt kort ligger, utan ?

Hur det känns menar jag.

Det känns ALLTIHOP på en gång, samtidigt som jag försöker förtränga det. Jag tänker…det är ju sen, inte nu, ja men det är ju två månader…hur länge som helst…Vilket ju är helt omöjligt att göra eftersom vi har ”EN HEL DEL” att förbereda innan den stora färden.

Jag är ju en så oerhört bekväm människa…så det som känns absolut värst för mig det är att vi måste starta allt detta med en tripp till USA.

Ja, men det finns en massa annat att ägna tiden åt än att förlusta sig. Och i flygplan och på flygplatser med tre små underbara sockerhjärtan som aldrig slåss!! Jag - ensam hur kul blir det??

Nej, jag är både nervös och ledsen och uppfylld alltså - allt på en gång. Och herregud att jag kommer att gråta…jag kommer att gråta så mycket att BARNEN får trösta mig och inte tvärtom.

Jag är ju en riktigt blödig typ.

Så känns det för mig och Fredrik får inte en chans att tycka att nåt känns…det är ju HAN som har ställt till med det hela så han får vara den som ser till att skeppet sakta går framåt…en oerhört påfrestande uppgift när man har med en som förtränger att göra.

- Jasså! Ska vi flytta? Hm, men det är väl jätte länge dit det kan ju inte vara någon panik.Så ibland blir det lite HÖGLJUTT här hemma, och då sätter jag mig och stickar…….

Ja-a för jag har fastnat i det också, (blogoholic och stickoholic)det blir en Åremössa i varje färg ni ska snart få se resultatet och sen blir det långa knästrumpor åt mig eller så ”bidde det ingenting” men så långt har jag inte kommit än….

Barnen då..ja de mår bra, de är van vid att det som bestäms inte alltid blir som det är bestämt åsså blir de jätte överraskade när det som bestämdes verkligen blir. Vi försöker också vara konsekventa föräldrar men det går ju inte …a-l-l-t-id…eller ?

De är faktiskt inte överförtjusta längre..men det beror bara på oss och på den långa handläggningen. Vi får börja om att preparera dem igen.

Hur som helst är det ju VI som BESTÄMMER eller hur!!

Det känns dumt att inte försöka göra det här och vi stannar till att börja med i tre år och om vi själva vill ytterligare ett år.

Och det känns bäst fyra år är länge..

Ja, då vet ni hur det känns - Frågor på det? Nej, jag trodde väl det så nu när vi vet det så kan vi allihop tillsammans undvika samtalsämnet så att jag

inte riskerar att ställa till med en scen.   CIAO!

Idag var det dags för en av många vaccinationsdagar. Och idag var det William & Agnes tur. Filip, Fredrik & jag har vårt kvar.

Men vi har glada barn som inte alls gruvar sig för sånt här.........