Jag var en av de gravida som hade kunnat käka murbruk

 Ja-a det är sant jag sa många gånger när jag väntade Agnes att hade jag hittat en sandhög då hade jag käkat en näve….Lyckligtvis väntade jag henne mitt i vintern. Så jag nöjde mig med att äta isglass en låda om dagen 15 st och Fredrik fick bära hem dem.(DingDong!)

- Nej, men jag mår så bra…?

Jag brukade ta med mig pojkarna ut till Fredriks jobb för att de skulle få åka lastbil och se på flygplanen. (ett listigt svepskäl)

Första gången jag steg in i hangaren –gravid alltså!

Så utbrast jag,

- Åh!!! Gud, vad det luktar gott…jag kunde stå och lukta på bensin och avgaser hur länge som helst.

För att inte tala om skoter ångor…

Idag ser det annorlunda ut jag tycker INTE om avgaser och vem käkar sand för den delen?!

Hormonerna det måste vara hormonerna……

Ja, jag kan säja det nu, DÅ hade det varit en omöjlighet i den bubblan är allt så bra och normalt.

Jag valde tex. tapeter till huset när jag precis skulle få Agnes.

När är man inte höggravid om inte två veckor innan födseln.

Vi har kvar de än och de mest uppseendeväckande hänger i köket…röda med vita prickar och ett riktigt klatschigt kakel till i all världens färger.

Inget dämpat nedtonat, ingen harmoni Nej! drama…….- det är ju jag liksom, sa jag. (hur korkat som helst)

Dagarna innan vi skulle flytta, då var ju Agnes visserligen född, bara några dagar gammal, då fick jag fullständig panik.

Jag sa – Måste bara iväg snabbt, till Fredrik.

– Jag ska bara ut en sväng.

Och så styrde jag kosan till Järnia, där inhandlades raskt en hushållsassistent a´nästan 4000 kr.

Det hela tog tjugo minuter kanske.

När jag kom hem tittade jag lättad på Fredrik som inte fattade n.å.n.t.i.n.g…

- Nu är det gjort Puh! Helt svettig, Vilken pärs…. kartongen ligger i bilen. Du måste bära in den åt mig.

- Vaddå? Vilken kartong? Säjer Fredrik

- Ja, men jag har köpt en hushållsassistent (som att det var det naturligaste i världen) det vet väl alla att en hushållsassistent det måste man bara ha…och vi har ju ingen.

Jag har precis den man jag behöver.

Fredrik är lugnet själv helt kaotisk blir tillvaron när han försöker stressa en förmåga han inte besitter men som övas flitigt.

I denna stund hade väl vem som helst kunnat bli fullständigt galen…men inte Fredrik.

Han var naturligtvis förvånad och förbryllad men han bar in kartongen åt mig.

- Har du sagt det så, behöver man så behöver man!

Det som förbryllar honom mest idag är hur otroligt lite denna assistent som bara måste inhandlas har använts….kanske 10 – 15 gånger, jag bakar ALDRIG! för jag kan inte och palt…ja, till det har den använts men inte nåt annat.

I ärlighetens namn så förbryllar det mig själv.

Men jag har en hushållsassistent i alla fall .

CIAO!

.

Många runtomkring är gravida just nu. NE-E-EJ! sakta i backarna. Vi sitter nöjd vi har egentligen alldeles för många…jag menar det….ingen…

Ibland är det mycket bara.

Fast det är klart jag skulle ta en massa svart-vita kort, de där korten som aldrig blev tagna på mina bebisar. Och Agnes skulle bädda och sköta. Så för den sakens skull skulle det vara mysigt. Men ….nej..man är för gammal helt enkelt.

Gravida har en förmåga att tala om sin viktuppgång.

Det gjorde även jag ….när den hade nåt en viss gräns.

Själv gick jag upp 28-35 kg under alla mina graviditeter.

Det är sant invägningen på förlossningen med Filip tangerade 94 kg.

BRA JOBBAT!!!

Jag har aldrig mått illa ock kräkts under mina graviditeter….tyvärr!!!!

Det kanske rent utav hade kunnat leda till några kilos viktnedgång istället för denna enorma uppgång.

Jag har mått så bra alltid, Fredrik brukar himla med ögonen när jag säjer så. Det beror ju på, vad man menar med att må bra.....

Jag sov med kokböckerna istället.

Och vaknade varje morgon fast besluten att laga tio middagar, minst.

En femveckors period under graviditeten med Filip var Fredrik i Indonesien det var DÅ jag sov jag med kokböckerna. Vilka gourmétmiddagar jag bjöd på….

Det hände att jag vaknade mitt i natten och var sååååå huuungriiig…Jag tassade försiktigt ur sängen, hur försiktig man nu kan vara med 90 kg…att baxa ur sängen, så något tassande var det knappast tal om..

Fredrik vaknade en gång (hur skulle han kunna sova?) när jag som bäst laddade i mig en halv långpanna lasagne.

- VAD GÖR DU???? (tagen på bar gärning kan man lugnt säja)

- Jag blev så hemskt huuungriiig!!!! Pep jag…

Och så satte jag grunden för 35 kg´s viktuppgång.

Vi var bjudna på middag till min bror. Älgfilé…hur gott som helst. På väg hem genom stan tittar jag på Fredrik och säjer:

- Är inte du hungrig? Vi kan ju stanna och ta en burgare?!

Han valde att inget säja, men stannade han för en burgare??? NE-E-J!

Tiden gick…..

Och sakta, sakta förvandlades jag och min kropp till en michelin gubbe.