Jag känner mig trots allt så här i juletider lite nödgad att berätta historien om denna fantastiska lucia grupp som min mor förärat mig med under några år i julklapp och nu är den komplett.

Eftersom en vän fick sitt porträtt foto taget helt nyligt på väg i andra tankar så drog jag mig till minnes julaftonsmorgonen 2006 http://familjenb-n.bloggplatsen.se/2009/03/07/1459810-micke-renberg-cup/

Det var inte bara familjefotot som gick fel den morgonen.

Eftersom vi hade lång väg att vandra….färdas så var det en extra tidig julaftonsmorgon som inte helt följde våra vanliga traditioner, rutiner.

Men av tradition så äter vi alltid tomtegröt-risgrynsgröt och skinkmacka  på morgonen.

Gröten brändes vid.

Och eftersom det var första året som Lucia stod där med alla ljus i sitt hår (ja, jag fick ju henne på julafton året innan) Så lovade jag barnen att ljusen skulle få brinna till frukost.

Vi satte oss för att äta den vidbrända gröten…..

Ja, men hallå vad skulle vi göra ? Vi var ju på väg. OCH det var ingen som åt av den äckliga gröten ändå. Men vi satte oss för att äta frukost i bara ett sånt kaos som en familj med tre barn kan.

Och då var det dags för det stora ögonblicket !!!!

Jag tänder ljusen och tänker lite för mig själv. Vilken gullig liten tradition vi kan göra av det här varje år…..

Men fatta…..vet ni hur fort de brann upp..och jag hann inte tända alla innan första var uppbrunnet och då fick jag blåsa ut alla för att huvudet inte skulle bli ”svett” (visst heter det så ??)

Och sen…..ja, det var nästan helt omöjligt att få tag i nya !!!

-     Det är ju inte riktigt meningen att de ska brinna. Detta är ju bara en detalj, en dekoration liksom.

Den dekorationen kostade 55 kr och fick specialbeställas.

Så vi har ingen tradition med vårt luciatåg….vi har tradition med gröt (som är god) och skinkmacka men Lucia står där med sina ljus och vi tänder de inte.

Men vi glömmer aldrig vad som händer OM man tänder de och DET pratar vi om varje jul.

GOD JUL!

Ciao!